Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Silfret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man mycket tidigt begagnade dem som bytesmedel. I
början vägde man dem vid alla liqvider, liksom ännu i
dag är brukligt i Afrika och California, derpå formade
man dem för beqvämlighets skull till stänger eller
plattor af bestämd vigt, hvars belopp en gång för alla
stämplades derpå, och sålunda uppstod hos alla folk,
som hunnit en viss kulturgrad, på helt naturligt
sätt penningen, nervus rerum, tingens driffjäder
och målet för de flesta menniskors sträfvanden.
Alldeles utomordentliga och nästan otroliga voro,
enligt bibelns och andra berättelser, de massor af
ädla metaller, som i forntiden funnos hopade. Abraham
var en på boskap, guld och silfver mäkta rik man,
men hans rikedomar voro dock ett intet i jemförelse
med hans ättlingar Davids och Salomos. Under den
senares regering, berättar första konungaboken,
fans i Jerusalem lika mycket silfver som gråsten;
det aktades för ingenting.
Den äldsta fyndorten för de ädla metallerna var
väl Indien. De gamla egyptiska konungarna höllo
sig till sina grannländer Nubiens och Etiopiens
rikedomar. Grekerna fingo från sitt eget land guld och
silfver, men de rikaste källorna för kostbar metall
erbjöd i forntiden den Pyreneiska halfön. I synnerhet
af silfver utförde fenicer, kartager och romare i
långa tider oerhörda massor från detta land. Spaniens
silfverskatter måste gifva Hannibal medlen till Roms
bekämpande, och man tror sig ännu känna läget af
de grufvor, hvarutur han hemtade sitt silfver (som
det påstås ända till 350 skålpund om dagen), samt
de stollar, hvarigenom han dag och natt lät utskaffa
vattnet. De äro dock igenrasade, och man vet ej, om de
öfvergåfvos af brist på malm eller i följd af vattnets
inströmmande. Äfven araberna skola i Spanien erhållit
mycket silfver genom grufbrytning. Men glansperioden,
då, enligt Diodoros’ berättelse, vid stora skogseldar
på Pyrenéerna det smälta silfret skall i strömmar
flutit ned från bergen, är länge sedan förbi, och med
undantag af några anspråkslösa silfvergrufvor håller
man sig nu mest till blyets silfverhalt, som man förr
ej vårdade sig om eller ej förstod att uttaga. Detta
har i synnerhet blifvit möjligt genom användning af
den pattinsonska anrikningsmetoden, som derför äfven
i Spanien funnit ett gynsamt mottagande.
De förnämsta källorna för medeltidens metallrikedom
voro österrikiska och ungarska grufvor, hvaribland
de berömda verken vid Schemnitz och Kremnitz
redan skola drifvits af romarna; med större
säkerhet förlägges dock deras upptagande till 8:e
århundradet. Ungefär sedan det 10:e - ty några fullt
tillförlitliga uppgifter härom eger man ej - begynte
de berömda silfvergrufvorna vid Joachimsthal i Böhmen,
grufvorna på Harz och de i sachsiska Erzgebirge med
sin i början fabelaktigt rika afkastning bearbetas
och äro ännu ganska gifvande. Hela verldens årliga
silfvertillverkning skall uppgå till omkring 24 000
centner med ett värde af mer än 160 millioner rdr.
Under de första femtio åren efter upptäckten af den
nya verlden funno spaniorerna der endast guld eller
åtminstone mycket litet silfver; först sedan Peru blifvit
eröfradt, öppnades det rikaste fältet med otaliga guld-
och silfvergrufvor. Ingen af dessa erhöll dock en sådan
ryktbarhet som Potosis rika grufva, upptäckt 1545.
Det gedigna silfret utgör dock öfver allt den minsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
