Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Silfret - Silfrets förekomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
delen i silfvergrufvorna; det är, så att säga, endast
deras utsmyckning, medan hufvudmassan är bly, svafvel
och andra ämnen. För att uttaga silfret fordrades
insigter, som spaniorerna helt och hållet saknade. Man
öfverlemnade derför den saken åt indianerna, som
beskickade silfret med blyglans och kol i lerkärl och
utsmälte det i elden. En fördelaktigare metod var
dock mycket af nöden, och sålunda föll man 1560 på
den tanken att utdraga silfret medelst qvicksilfver,
en metod, som öfver allt hastigt vann insteg. Nu
mera berodde alla de mejikanska och peruanska
bergverkens silfverafkastning hufvudsakligen på,
huru mycket qvicksilfver de kunde erhålla. Redan
det förhållandet, att man så tidigt tillgrep ett så
omständligt förfaringssätt, måste något nedstämma
föreställningarna om Amerikas silfverrikedom. Den
spansk-amerikanska uppfinningen af amalgameringen
banade sig äfven med tiden väg till Europa, och 1780
gjordes först i Schemnitz lyckliga försök dermed,
som snart följdes af dylika i Freiberg, der man
förbättrade metoden och hvarifrån han sedermera
under namn af den europeiska amalgameringen spred
sig vidare. Freiberg och de mansfeldska bergverken
voro öfver hufvud de orter, der amalgameringen drefs
till sin högsta fullkomlighet, tills slutligen 1845
de mansfeldska bergstjenstemännen Augustin och
Ziervogel uppfunno två nya metoder för metallens
uttagande på den våta vägen, som voro enklare och
mindre kostsamma samt, om ej helt och hållet utträngt,
åtminstone betydligt inskränkt så väl amalgameringen
som Silfrets uttagande medelst bly.
Sedan 1809, då i Amerika de politiska rörelser
utbröto, som beröfvade Spanien dess amerikanska
besittningar, sjönk afkastningen af de amerikanska
silfvergrufvorna betydligt och har först på
den senare tiden genom den nordamerikanska och
europeiska företagsamhetsandans inflytande åter
ansenligt stigit. Stora, mycket lofvande områden,
såsom hela norra Mejico, vänta ännu på grufbrytaren;
äfven guldlandet California har afslöjat ett
silfveransigte. På östra sidan af Sierra nevada, som
på sin vestra sluttning ger guld i myckenhet, har man
på en sträcka af 16 mil och derutöfver upptäckt rika
streck af silfvermalm, som man med stor vinst börjat
bearbeta. Af allt detta kan man med visshet antaga,
att Amerika äfven i framtiden skall intaga det första
rummet bland de silfverframbringande länderna.
Silfrets förekomst i naturen är temligen
mångfaldig. Gediget finnes det i fina ådror, grenar,
trådar och smärre bitar, mera sällan i större
klimpar och plattor. Understundom innehåller det
gedigna silfret någon procent antimon, koppar eller
arsenik; i det egentliga antimonsilfret, hufvudmalmen
i grufvan vid Andreasberg på Harz, utgör antimon 23
procent. Dessutom amalgamerar sig silfret stundom
med qvicksilfver (Chile, Moschellandsberg i Baiern),
eller legerar det sig med guld till en hvitgul
förening. I California ingripa i vissa trakter guld-
och silfverregionerna uti hvarandra, och der har
bildat sig ett silfverhaltigt guld, som betalas med
5 rdr ortet.
De vigtigaste silfvermalmerna äro: silfverglans, som
består af 86 1/2 procent silfver och 13 1/2 procent
svafvel och mer eller mindre förekommer i nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
