Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myntslagningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Myntförfalskningar förekommo redan mycket
tidigt. Under Aurelianus gaf en sådan anledning till
ett upplopp, hvaruti inemot 7 000 kejserliga soldater
skola blifvit dödade. Förfalskarna, som blifvit
upptäckta och efterspanade, hade sjelfva tillstält
upploppet för att undandraga sig straff. Handeln hade
mycket lidit af de dåliga mynten, och för att komma
honom till hjelp lät kejsaren indraga det underhaltiga
myntet och ersätta det med bättre. Tacitus utfärdade
ett förbud mot prägling af legeringar så väl af
guld med silfver som af koppar med bly. En lag mot
myntklippning utfärdades 309 af kejsar Konstantin,
som öfver hufvud genom en omfattande lagstiftning
gjort sig förtjent om myntväsendet. Från honom
och hans tid förskrifver sig den s. k. solidus,
ett guldmynt, som blef hufvudmyntet för hela det
romerska riket. Denarerna, som förut spelat denna
rol, voro silfvermynt. Utom i Rom slogos äfven mynt i
en mängd andra betydande städer i det vesterländska
kejsardömet. I spetsen för de kejserliga myntverken
stodo särskilda embetsmän, procuratores monetarum.
Myntorterna äro på denna tids mynt angifna genom
stadsnamnets begynnelsebokstäver; sålunda betyder
ALE. Alexandria, GAR., KAR. eller KART. Kartago,
LUG. eller LUGD. Lyon, TR. Augusta trevirorum,
Trier, ROM., ROMA, URB. ROM. Rom o. s. v. Andra
begynnelsebokstäver åter beteckna vissa serier af
utmyntningen, alldeles som ännu i dag på våra
sedlar är brukligt: Lit. A., Lit. B. o. s. v.
Men trots alla de goda nationalekonomiska
inrättningar, hvarom dessa förhållanden vitna, voro
dock de romerska och bysantiska mynten ännu
i konstnärligt hänseende mycket bristfälliga alster,
och först araberna åstadkommo verkligt vackra mynt.
De gamla arabiska mynten eller, som de efter
myntningsorten äfven kallades, de kufiska buro på
framsidan islams trosbekännelse, präglingsorten och
året, på frånsidan en vers ur koranen, sedermera
äfven namnet på den herskare, under hvars regering
de blifvit slagna. De romerska och bysantiska mynten
blefvo förebilder för de mynt, som slogos i de stater,
hvilka uppstodo på ruinerna af det gamla romarväldet:
vestgoternas, frankernas, angelsachsarnas m. fl.
Af dessa den äldre medeltidens mynt ha de
angelsachsiska för oss det största intresset; de ha
nämligen tydligen tjenat till förebilder för vårt
eget äldsta mynt. Här i norden, liksom hos alla
folk på samma bildningsgrad, begagnade man under
jernåldern länge oprägladt guld och silfver som
värdemätare. Först vid tiden för kristendomens
allmännare införande, under Olof Skötkonung i
början af 11:e århundradet, fick vårt land ett
eget prägladt mynt. Nämde konung begagnade sig
dervid af myntmästare, som han fick sig tillsända
från England. Detta äldsta, om konstens barndom
vitnande mynt, hvaraf fig. 110 ger en afbildning,
var af silfver och å framsidan försedt med en ytterst
konstlös bild af konungen med omskriften OLAF REX
SVEVONUM samt på frånsidan med ett kors, i hvars
vinklar stå några figurer, som skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
