Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Raffinering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omgifver dem med cementpulver, bettående af tegelmjöl,
koksalt och vattenfri jernvitriol, hvarefter deglarna
utsättas för en lagom stark glödgning. Allt efter
som meningen är att afskilja de i guldet ingående
främmande ämnena eller blott att färga det, fortfar
man med glödgningen en längre eller kortare tid,
i förra fallet 10 timmar och stundom mera. Guldet
befrias härmedelst från silfret, ty från koksaltet
utvecklar sig vid glödgningen klor, som utdrifves
af jernvitriolens svafvelsyra; klorgasen upplöser
största delen af silfret (i allmänhet äfven de öfriga
ingående metallerna), och det flytande klorsilfret
uppsuges af tegelmjölet. I följd af denna process
blir det fingjorda guldet poröst och skört och måste
omsmältas. När det blott är fråga om en färgning af
guldet, måste man använda ett kortare och noggrannare
förfaringssätt. I följd af klorgasens upplösande
förmåga blir guldets yta matt och måste, så vida man
ej önskar behålla henne sådan, poleras.
För att utskilja små mängder guld ur silfver kokar
man den granulerade metallmassan med koncentrerad
svafvelsyra, affinering, ett förfarande, som
sedan början af detta århundrade kommit i bruk och
ofta användes för tillgodogörande af den i gamla
silfvermynt ingående guldhalten. Det guldhaltiga
silfret granuleras först genom smältning och
ingjutning i kallt vatten, hvarefter det i kärl
af gjutjern, platina eller porslin öfvergjutes
med koncentrerad svafvelsyra och upphettas till
kokning. Största delen af silfret förvandlas då
till svafvelsyrad silfveroxid under utveckling af
svafvelsyrlighet, som antingen bortledes genom en
hög skorsten med starkt drag eller ock inledes i
blykammare för att der på vanligt sätt förvandlas
till svafvelsyra; guldet, förenadt med en liten
del silfver, qvarstannar i kärlet. Man aftappar
derefter vanligen silfverlösningen i kärl af bly
och låter det deri uppslammade guldet så småningom
afsätta sig. Guldet kokar man å nyo i ett mindre
platinakärl på samma sätt som förut med koncentrerad
svafvelsyra för att upplösa den ringa återstod af
silfver, det ännu innehåller. Äfven ur denna lösning
afsätter sig det nu rena guldet på bottnen som ett
fint pulver. Lösningen, som innehåller silfret,
aftappas medelst en häfvert till den första
silfverlösningen, medan guldpulvret flera gånger
tvättas med hett vatten, torkas och efter smältning
gjutes i stänger. För att tillgodogöra silfret ur dess
lösning med svafvelsyra nedsätter man helt enkelt i
lösningen en kopparplåt, på hvilken silfret utfäller
sig kemiskt rent som små glänsande blad. Det behöfver
derefter blott tvättas med vatten, torkas och smältas
och är sedan en för sin renhet, i synnerhet inom
fotografin, mycket eftersökt handelsvara.
Förr förstod man sig ej på att uttaga små
guldmängder hos silfret; nu tillvaratager man med
fördel alltsammans. I de flesta större städer finnas
särskilda anstalter för tillgodogörande af guldhalten
hos gammalt silfver. Det var i Frankrike man först
började på detta sätt omarbeta sitt silfvermynt, och
på många ställen tog man sedan efter exemplet. Man
uppskattar vanligen guldhalten hos gammalt silfver
till 1/1000 af dess vigt, och denna obetydliga halt
låter äfven i följd af affineringsmetodens enkelhet
och billighet med god vinst tillgodogöra sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
