Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lerjorden och hennes förekomst i ädelstenarna och andra mineral - Ädelstensfabrikationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rubinen en annan ädelsten, safiren, hvilken endast
till sin färg skiljer sig från denna. Safiren är blå,
rubinen deremot röd. Den familj, hvartill safiren
och rubinen höra, benämnes af mineralogen korund. De
mineral, som tillhöra denna familj, stå i hårdhet
närmast diamanten, och så väl af denna orsak som
för sin stora sällsynthet, sina utomordentligt sköna
färger, sin genomskinlighet och sin eld anses dessa
mineral som de dyrbaraste ädelstenar och betinga
i särdeles vackra exemplar lika högt pris som den
kungliga diamanten. De skönaste arterna komma från
Ceylon och Siarn; dock lemna äfven Kina, Brasilien
och Sibirien sådana af högt värde.
Korunden förekommer äfven hos oss, men kan då ej mer
göra anspråk på namnet rubin eller safir. Vi kalla
honom smergel, då han ej förekommer kristalliserad,
utan endast insprängd i andra mineral. Färgen är grå,
blygrå till indigoblå, alltid af oren ton. Naxos
och några andra öar i grekiska arkipelagen, Smyrna
och Spanien äro bekanta för sina tillgångar på detta
mineral. Till smycken kan ej smergel begagnas, men för
sin stora hårdhet, hvilken han som ett kännetecken
på sin förnäma härkomst bibehållit, användes han som
ett förträffligt slipnings- och poleringspulver till
åtskilliga ändamål.
I de tre omtalade mineralen finna vi lerjorden ren,
ej orenad af något annat ämne, med undantag af de
mycket obetydliga inblandningarna af någon metalloxid,
från hvilken de olika färgerna härröra. Men det ges en
mängd andra mineral, hos hvilka vi återfinna lerjorden
i förening med andra kroppar, och i dylika föreningar
påträffa vi henne som en väsentlig beståndsdel,
såsom i våra bergarter. Den vanliga leran med sina
afarter, såsom porslinslera, valklera, krukmakarlera,
eldfast lera o. s. v., består af kiselsyra och
lerjord. Alla dylika föreningar äro sekundära
bildningar. De ha uppkommit genom förvandlingar af
mineral, som varit utsatta för atmosferens, vattnets
och temperaturvexlingarnas förenade inflytande. För
det mesta utgöra de förvittringsalster af fältspat,
ett mineral, som består af kiselsyradt alkali och
kiselsyrad lerjord. Fältspaten ingår i en stor mängd
af våra bergarter, såsom i granit och gneis, och har
genom dessas förvittring, hvarvid det i vatten lösliga
alkalisaltet blifvit bortsköljdt, gifvit upphof till
den vanliga leran. Porslinsleran och alla närslägtade
föreningar äro lemningar af sönderdelad granit, gneis,
porfyr och dylika bergarter, i hvilka fältspat till
en betydlig del ingår. Utom i de nämda mineralen
ingår kiselsyrad lerjord äfven i ett stort antal
andra mineral, som dock blott för mineralogen kunna
ega större intresse.
Ädelstensfabrikationen. I den hetta, en knallgaslåga
utvecklar, har man lyckats smälta små mängder lerjord
och på sådant sätt erhållit konstgjorda ädelstenar,
hvilka man med jern- eller kromoxid gifvit de
naturliga ädelstenarnas sköna färger. I Paris ha
i denna väg en stor mängd lyckade försök blifvit
gjorda, men äfven om de sålunda framstälda rubinerna i
afseende på glans, färg och hårdhet ej kunna skiljas
från de naturliga och till och med i kristallformen
fullkomligt öfverensstämma med dessa, var likväl denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
