Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lergodstillverkningens teknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvudsakligen dock kiselsyra och lerjord, samt har
uppkommit genom förvittring af bergarter, som
innehålla fältspat eller likartade mineral. Denna
förvittring har ofta stått i sammanhang med en genom
glacierskred eller andra naturföreteelser alstrad
mekanisk sönderdelning af bergarterna. I geologiskt
hänseende skiljer man mellan lera, som förekommer på
samma plats, der hon bildats, kaolin, samt lera,
som af vattnet blifvit bortsköljd från det ställe,
der hon uppkommit, och sedermera aflagrad på andra
platser, egentlig lera (pä franska argile). Till detta
senare slag höra piplera, skifferlera, mergellera,
vanlig backlera m. fl.
För praktiska ändamål indelar man lerorna dels i magra
(mindre bildbara) och feta (bildbara, plastiska), dels
äfven i smältbara och eldfasta. En leras högre eller
lägre grad af bildbarhet beror dels af hennes finhet,
dels äfven af den större eller mindre vattenmängd,
som finnes kemiskt bunden uti henne, så att den lera,
som är mindre fin och håller mindre mängd vatten,
vanligen är mindre bildbar än den, som är finare och
håller mera vatten. I allmänhet är kaolinen mindre
bildbar än den egentliga leran, hvilken i följd af
den slamning hon i naturen undergått är finare och
vanligen äfven rikare på vatten.
Eldfastheten beror af lerans större eller mindre
renhet. Den rena leran består af kiselsyrad lerjord,
vanligen något blandad med kiselsyra. Kiselsyra och
lerjord äro, så väl hvar för sig, som förenade med
hvarandra, osmältbara vid den högsta temperatur,
som i allmänhet kan åstadkommas med kol eller ved,
men då de försättas med andra kroppar, såsom alkalier,
kalk, talk, metalloxider m. m., uppstå blandningar,
som äro mer eller mindre smältbara. De renaste
lerslagen, kaolinerna, äro i det tillstånd, hvari de i
naturen förefinnas, alltid blandade med större eller
mindre mängd qvartskorn, oförvittrade fältspatkorn,
glimmer m. m. Sedan de genom slamning befriats från
dessa inblandningar, innehålla äfven de renaste af
dem utom kiselsyra och lerjord en, om ock ringa,
halt af andra ämnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
