Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lervarornas utsmyckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som skall anbringas på pjesen. Den öfverflödiga färgen
borttages med en bred stålknif (spaktel), hvarefter
plåten genom klappning med en tygkudde rengöres,
så att färgen endast qvarstannar i de graverade
partierna. På den så beredda plåten, hvilken under
fargingnidningen uppvärmes på den s. k. tryckeriugnen
(en med en flat, horisontal jernhäll försedd eldstad,
vid hvilken vanligen två tryckare arbeta), lägges
nu försigtigt, så att inga veck uppstå, ett med
potasklut, sodalut eller såpvatten fuktadt tunt
hamppappersblad, hvarefter kopparplåten får på en
jernskifva passera mellan ett par jernvalsar, af
hvilka den öfre, som kommer i beröring med papperet,
är beklädd med yllefilt. Kopparplåten flyttas sedan
från pressen till ugnen, der han uppvärmes, så att
färgblandningen något mjuknar, hvarefter papperet
försigtigt lossas från plåten och af tryckaren lemnas
till ett biträde, som bortklipper de ofärgade delarna
och derefter lemnar aftrycket till ett annat biträde,
som fäster det på pjesen med färgsidan vänd mot denna
och fastgnider det, först lindrigt med en yllelapp,
och sedan hårdare med en starkt sammandragen rulle af
ylle. Den så behandlade pjesen doppas nu i vatten,
då papperet lossnar, på pjesen qvarlemnande färgen
i kopparplåtens mönster.
Det är egentligen den fina fajansen, som utsiras
medelst tryckning under glasyren. Dess lättsmälta
glasyr tillåter användning af ett större antal färger,
än fältspatsporslinets hårdsmälta glasyr medgifver.
På en del tryckt fajans äro de tryckta partierna
omgifna af en färgförtoning, som, om hon är riktigt
afpassad, ger utsirningen större mjukhet och
skönhet. Denna förtoning frambringas sålunda, att i
den kapsel, hvari de tryckta och glaserade föremålen
skola glattbrännas, insattes i ett särskildt kärl
en blandning, vanligen af koksalt, mönja, krita
och flinta, hvilken under bränningen utvecklar
klorvätegas, som förenar sig med en del af de i färgen
befintliga oxiderna till flygtiga klorföreningar,
hvilka vid en längre framskriden bränning och
högre temperatur sönderdelas af glasyrens bor- och
kiselsyra och då i närheten af trycket afsätta en
förtoning. De kokor, hvari pjeser med dylika färger
(i England kallade flowed colours, i Sverige flytande
färger) brännas, måste vara väl täta och den vid
all glattbränniiig nödvändiga tätningen af kapslarna
medelst rullar af eldfast lera noggrant utföras.
De färger, som anbringas ofvanpå glasyren, kallas,
såsom redan är nämdt, emaljfärger. De utgöras
af metalloxider eller metallsalter, sammansmälta eller
blandade med lättsmälta glasblandningar (flusser),
och bilda således, efter att ha blifvit inbrända
på godset, färgade glas, fastsmälta på glasyrens
yta. De anbringas, liksom rågodsfärgerna, vanligen
genom målning med pensel eller genom tryckning. I
det förra fallet utrifvas de med terpentin eller
andra flygtiga oljor till en färgblandning, som lätt
flyter ur penseln och hastigt torkar. Större ytor
(s. k. fonder) läggas antingen med pensel och stötas
jemna med en flat s. k. stötpensel, eller ock sålunda,
att pjesen först bestrykas med fernissa, som med en
med fint linne öfverklädd kudde klappas, tills hon
ligger jemn och i lika tjocklek öfver hela pjesen,
hvarefter denna öfverpudras med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
