Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lervarornas utsmyckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
torr finsiktad färg och den öfverflödiga färgen
afborstas med en pensel eller bomullstapp.
Tryckning på glasyren kan tillgå på samma sätt som
här ofvan är beskrifvet for tryckning under glasyren,
eller ock sålunda, att den graverade plåten ingnides
med fernissa och de ograverade delarna väl rengöras,
så att endast gravyren håller fernissa, hvarefter
en mjuk limplatta, som är fäst på en med handtag
försedd, något böjd träskifva, tryckes mot plåten,
då den i plåtens gravyr befintliga fernissan öfvergår
på limplattan. Denna tryckes nu på en porslinspjes,
som i sin ordning upptager fernissan i det å plåten
graverade mönster och derefter öfverpudras med torr
färg eller, om förgyllning skall anbringas, med fint
fördeladt och med fluss försatt guld, som då fastnar
i fernissan. De med emaljfärger sirade föremålen
brännas i muffelugn ar (fig. 232) vid en temperatur,
som är så afpassad, att färgerna förglasas. Bränningen
räcker allt efter muffelns storlek 4 till 15
timmar. Föremålen insättas i muffeln på planer af
gjutjern eller eldfast lera, hvilka äro upplagda på
pelare af samma ämne. Sjelfva muffeln utgöres af en
i ett stycke förfärdigad eller af flera eldfasta
lerskifvor sammansatt låda, hvars framsida under
bränningen slutes med lerplattor. Han är inmurad i en
ugn af samma form, men så mycket större, att lågan
kan passera emellan muffeln och ugnen. Temperaturen
utrönes derigenom, att man under bränningen ur
muffeln uttager skärfvor af porslin, på hvilka äro
målade streck af emaljfärger, hvilkas färg och högre
eller lägre grad af förglasning angifva temperaturen
i muffeln. De olika emaljfärger, som användas till
enklare utsmyckningar, äro så sammansatta, att de
kunna brännas vid samma temperatur och tillsammans
med förgyllningar. För finare målningar, der vigt
ligger på, att en bestämd färgnyans, som ej får
vexla, skall erhållas, användas färger af olika
smältbarhet, och föremål med sådan utsirning måste
brännas tre till fyra gånger. Den jemförelsevis låga
bränningstemperaturen och den korta bränningstiden
göra det möjligt att med emaljfärger framställa
en vida större färgskala, än man kan åstadkomma,
då färgerna anbringas under glasyren. I en del
emaljfärger upplöses ej färgämnet af flussen, utan
hålles, så att säga, uppslammadt deri. Så bildar
t. ex. i den vanliga röda emalj färgen röd jernoxid,
erhållen genom röstning af jernvitriol, det färgande
ämnet. Genom att fortsätta röstningen längre eller
kortare tid kan en färgskala från orange, lackrödt,
köttrödt ända till violett erhållas, och den sålunda
framstälda jernoxiden bibehåller vid riktig temperatur
i flussen sin färg.
De metalloxider, som hufvudsakligen användas till
emaljfärger, äro: koboltoxidoxidul till blått;
kromoxid och kopparoxid, med eller utan tillsats af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
