Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalkens utbredning i naturen - Kalkbränning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en decimallinie, och om vi tänka oss, att allt hvad
af växter och djur finnes på jorden och i vattnet
plötsligt förintades och det i deras kroppar
befintliga kolet likformigt utbreddes öfver hela
jordytan, är det redan en hög beräkning, om vi säga,
att tjockleken af detta skikt äfven skulle uppgå
till fyra tiondedelar af en decimallinie, då, enligt
Liebig, från ett tunnland fruktbar jord, skog eller
äng årligen ej kan skördas mer än 2 300 skålpund kol,
hvilket motsvarar ett skikt öfver samma yta af blott
nio hundradedelar af en linies tjocklek. Det i jorden
begrafna fossila kolet, stenkolet, skulle, äfven om
det uppskattades till dubbelt så mycket som allt kol,
som på jorden lefver och andas, tillsammans med de
ofvan nämda qvoterna och utbredt som ett täcke öfver
jordens hela yta, uppgå till en tjocklek af blott en
och en tredjedels decimallinie, och likväl skulle
vigten af detta kolskikt utgöra några och sjutio
billioner centner. Betänka vi nu, att hvarje centner
kolsyrad kalk, marmor, krita o. s. v. innehåller en
åttondedel af sin vigt rent kol, behöfva vi blott
föreställa oss ett kalkskikt öfver hela jordens yta
af något öfver åtta och en half liniers tjocklek
för att veta, att i detta kolsyrade kalkskikt finnes
lika mycket kol som i hela djurriket, växtriket och
atmosferen tillsammans. Men den som aldrig så litet
känner till mineralens och stenarternas sammansättning
skall utan betänkande medgifva, att i jemförelse med
den verkliga tillgången af kolsyrad kalk på jorden
denna beräknade tillgång blott utgör en försvinnande
bråkdel.
Att ett ämne, så allmänt förekommande och i följd af
sina kemiska egenskaper äfven af så stor betydelse,
skulle tidigt ådraga sig menniskornas uppmärksamhet
och användas till mångahanda behof, var tydligt; och
i detta hänseende tjenar äfven den kolsyrade kalken
i sin naturliga gestalt till bygnadssten, liksom de
ädlare slagen deraf, marmorarterna, tjena bildhuggaren
till material för utförande af konstnärliga idéer. Den
genomskinliga kristalliserade kolsyrade kalken,
kalkspaten, och i synnerhet den klara dubbelspatén
från Island, har för fysikern ett alldeles särskildt
intresse, emedan han ger det vackraste exempel
på vissa kroppars egenskap att dubbelbryta de
ljusstrålar, som genomgå dem, och i hvilken hög
grad den litografiska stenen och kritan deltaga i
förverkligandet af konstnärliga eller mekaniska idéer
är för väl bekant, att vi derom behöfva erinra. Inom
den kemiska tekniken är kritan ett oupphörligt
begagnadt medel för bindning och bortskaffande af
svafvelsyra, med hvilken kritan bildar en fast,
svårlöslig förening, exempelvis vid tillverkning af
drufsocker. Näst den kolsyrade kalkjorden har den
svafvel-syrade kalken, gipsen, i det tillstånd hvari
han förekommer i naturen, ej mindre användning för
åtskilliga ändamål, och vi skola derför särskildt
tala derom. För vidsträcktare användning måste dock
både den kolsyrade och svafvelsyrade kalken undergå
särskilda behandlingar, i följd hvaraf deras kemiska
natur förändras.
Kalkbränning. Om den vanliga kolsyrade kalken, kalkstenen, utsättes
för häftig upphettning, undergår han en kemisk förändring, som låter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
