Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gipsens gjutning - Stucco - Baryt och strontian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lösningar af lim, alun eller borax på ett ändamålsenligare
sätt härda sådana gipsafgjutningar, hvilka komma
att utsättas för atmosferiska eller andra förstörande
inverkningar.
Som industrigren drifves gipsgjutningen företrädesvis
i Italien, hvarifrån otaliga afgjutningar af äldre
och yngre plastiska konstverk utskickas till jordens
alla länder. Om också ej alldeles utan undantag,
äro dessa gipsvaror dock för verlden af stor
estetisk betydelse, enär gipsen är det enda medlet
till mångfaldigande af arbeten, om hvilkas utseende
hvarken beskrifning eller afritning förmå gifva någon
riktig föreställning. Utan gipsen skulle studiet af
den antika konsten med sin oförlikneligt befruktande
kraft bli högst mödosamt, emedan det blott skulle
kunna företagas på de orter, der lemningarna af de
gamlas arbeten förvaras i original, om ej alldeles
omöjligt, då de konstverk, som undgått förstörelsen,
äro kringspridda i samlingarna och en jemförande
sammanställning, som nu med ringa kostnad är möjlig,
aldrig på annat sätt skulle kunna åstadkommas.
Stucco, eller gipsmarmor, begagnas till öfverdrag af
pelare, väggar och till sådana ornament, som man vill
gifva ett marmorlikt utseende. Man erhåller honom
genom sammanröring af bränd, finmalen, god gips med
en svag limlösning.
Skall stuckaturarbetet vara ofärgadt, måste ofärgadt
lim användas, och dertill egnar sig företrädesvis
simblåsan hos fiskarna af störslägtet, hvaraf för
detta ändamål beredes husblåss, eft ganska starkt
och ofärgadt lim.
Till färgning af gipsmarmor användes jernoxidhydrat,
kopparoxidhydrat, manganoxid o. s. v. Den strimmiga
eller marmorerade gipsmarmorn erhålles genom tjenliga
blandningar af olika färger.
Man gjuter den med limlösning anrörda gipsen i skikt
öfver de ställen, som dermed skola beklädas, och då
gipsöfverdraget fått hårdna, afputsas det på ytan
och kan mottaga en ganska hög polityr.
Den torkade gipsens egenskap att uppsupa en mängd
vatten, som i torr luft åter bortgår, användes,
såsom vi redan sett, äfven i porslinsfabriker, der
man begagnar formar af gips, äfvensom till åtskilliga
andra tekniska arbeten, der svårtorkade saker, såsom
stärkelse, pressjäst, drufsocker o. s. v., skola
befrias från sin sista vattenhalt. Detta sker på det
sätt, att de utbredas på stora, torra gipsplattor,
hvilka hastigt insupa det öfverflödiga vattnet.
Baryt och strontian äro två jordarter, som i kemiskt
hänseende ega stor likhet med kalkjorden. De äro,
liksom denna, oxider af metalliska element (barium och
strontium) och förekomma i naturen dels i förening med
kolsyra, men oftare och i större massor i förening
med svafvelsyra som tungspat (svafvelsyrad baryt)
och som celestin (svafvelsyrad strontian).
Barytsalterna ha länge användts i pyrotekniken till färgning
af lågan i fyrverkeripjeser. Klorsyrad och salpetersyrad
baryt ger lågan en utomordentligt strålande grön färg, och
salpetersyrad strontian färgar henne glänsande röd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
