Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gipsformar - Gipsens gjutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunna lösgöras från sitt underlag. Afformning af
menniskokroppar, armar, händer o. s. v. tillgår,
enligt sakens natur, beqvämast på det sätt, att den
till afformning afsedda delen först befrias från
hår, som eljest kunna fästa sig i den pålagda gipsen
och förorsaka smärta vid formstyckets borttagande,
derefter väl ingnides med olja, hvarefter han rundt
omkring belägges med gipsgröt. Dervid måste man väl
tillse, att den afformade delen erhåller behörigt
stöd, på det att musklerna genom ansträngning
och förslappning ej må komma i någon oafsigtlig
verksamhet, medan afformningen pågår. Man lägger väl
äfven nu en tråd öfver modellen, för att dermed skära
formstycket i två hufvuddelar, men vanligen är detta
ej tillräckligt. Oftare måste formstycket sönderskäras
i flera delar, för att kunna borttagas, och man
förbereder denna operation dermed, att man medelst
en träknif (pusserträ) gör passande inskärningar
i gipsmassan, medan hon ännu är mjuk, och fortfar
dermed, tills hon är genomskuren nära intill huden
eller modellen. Sedan gipsen fullständigt hårdnat,
indrifvas tunna träkilar i de gjorda inskärningarna,
då formen sönderspränges i de afsedda styckena,
hvilka sedan vid afgjutningen sammanbindas med
snören. Fogarna mellan dessa stycken synas sedan på
afgjutningen som upphöjda sömmar, hvilka vanligen få
qvarsitta, för att ej vid bortputsning deraf skada
den afgjutna bildens trohet.
Vid afformning af stora statyer förfares på det
sätt, att figuren medelst uppstående skifferbitar
eller oljadt kortpapper afdelas i en mängd små öppna
lådfack, i hvilka gipsgröten igjutes. De särskilda
formstyckenas frånskiljande sker ganska lätt, och
vid hopfogningen förfares på samma sätt, som vi
förut angifvit.
Gipsens gjutning fordrar alltid en gjutform, hvarutur
den vid formens sidor lätt fastnande gjutmassan efter
hårdnandet utan svårighet kan lösgöras. Ar gjutformen
äfven af gips, måste han före gipsens igjutning väl
bestrykas med olja. Att vid sjelfva gjutningen för
bortskaffande af den i gjutformen befintliga luften
samma försigtighetsmått måste iakttagas som vid
metallgjutning, säger sig sjelft. Gipsvällingen
får ej vara för tjockflytande, emedan hon i detta
fall ej utfyller alla hålor och fina fördjupningar
i formen. Då hon börjar hårdna, passar man på och
omstjelper formen samt urhäller den ännu flytande
delen af massan, hvarigenom man i formens inre
endast erhåller ett tunt öfverdrag. Detta förfarande
upprepas, tills öfverdraget erhållit önskad tjocklek.
Vid afgjutning af mycket stora föremål, särskildt
sådana som man ej vill hafva gjutna i flera delar och
hvilkas gjutformar med svårighet kunna på anförda sätt
omhvälfvas, indrifver man gipsvällingen med tillhjelp
af centri-fugalkraft i formens håligheter på det sätt,
att han uppställes på en roterande skifva, hvilken,
allt efter som gipsvällingen skall fylla delar,
som ligga närmare eller längre ifrån roteringsaxeln,
försättes i större eller mindre omloppshastighet.
För att betaga gipsbilder den torra färgton, hvilken,
liksom hos bilder af mjuk, genomskinlig marmor, ger
dem ett kallt, dödt utseende, kan man indränka dem
i smält stearinsyra eller paraffin. Detta förfarande
är dock blott användbart med mindre figurer. Deremot
kan man genom indoppning i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
