Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det kemiska förloppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej blott torka den fuktiga saltmassan, utan
äfven utdrifva kristallvattnet, upphettas hon
åter, vanligen i en flamugn, hvilket fått namn
af kalcinering. Temperaturen drifves härvid ej så
högt, att sodan smälter; upphettningen till blyets
smältningstemperatur anses for den bästa. Under
denna bearbetning måste massan oafbrutet omröras
och förekommer nu efter genomgåendet af denna
process som ett temligen hvitt pulver: kalcinerad
soda. Hon har genom kalcineringen ej blott förlorat
sitt kristallvatten, utan äfven blifvit förbättrad
till sin halt. Genom luftens, vattenångornas och
kolsyrans inverkan har det svafvelnatrium, som ännu
fans qvar i massan, oxiderats och förvandlats dels
till svafvelsyradt, dels till kolsyradt natron, till
hvilket sistnämda hennes halt af kaustikt natron
likaledes förvandlats.
Den kalcinerade sodan i mer eller mindre rent
tillstånd (innehållande 3–25 procent främmande salter)
bildar hufvudmassan så väl i tillverkningen, som i
den tekniska användningen, för hvilken senare hon
nu vanligen blott har att genomgå en ytterligare
behandling: söndermalning och siktning.
Men äfven kristalliserad soda förbrukas i ej ringa
mängd. Denna framställes på det sätt, att man åter
upplöser det kalcinerade saltet i minsta möjliga
mängd varmt vatten, klarar lösningen och låter saltet
utkristallisera. Eller ock förbigår man kalcineringen
och låter den från första afdunstningen vunna råa
sodan en längre tid ligga utsatt för luftens inverkan,
för att gifva den vidhängande moderluten tillfälle att
mätta sig med luftens kolsyra. Sedan detta salt eller
den kalcinerade sodan blifvit upplöst i varmt vatten,
lemnas lösningen en dag i stillhet, för att gifva
de deri uppslammade orenande ämnena tid att afsätta
sig, inkokar henne derefter i kittlar och borttager
den gulaktiga färgen genom tillsats af klorkalk,
hvarefter lösningen får afrinna i stora grunda
kristalliseringspannor. Pannorna fyllas af lösningen
så högt, att på kanten af pannorna lagda jernstänger
komma i beröring med lösningen. Jernstängerna ge
då fästpunkter för kristallerna, hvilka ofta växa
till en fots längd. Under loppet af 9–10 dagar,
allt efter luftens temperatur, har saltet växt
ut ur moderluten, medan de orenande ämnena stanna
qvar. Detta är nu den soda, som finnes att få i hvar
enda handelsbod. Husmödrar och tvätterskor köpa
af denna sort och ej af det kalcinerade saltet,
sannolikt emedan de tro den kristalliserade sodan
vara billigare; men oaktadt vid lika vigt den
kalcinerade sodan kostar nära dubbelt så mycket som
den kristalliserade, är den större prisbilligheten
blott skenbar, emedan det kristalliserade saltet
innehåller mer an hälften (63 procent) vatten och
priset således vid närmare påseende kommer alldeles
på ett ut.
För många ändamål, i synnerhet för tillverkningen af
fina hvita glassorter, är den vanliga sodan ännu ej
ren nog, utan måste raffineras, hvilket blott består i
ett upprepande af föregående operationer. Upphettas
god kristalliserad soda åter, hvarigenom hennes
kristallvatten utdrifves, erhåller man den bästa
kalcinerade; äfvenså kunna ur den nämda bättre varan,
den renade vattenfria sodan, de båda vanliga sorterna
särdeles rena framställas, i det den förra antingen
kalcineras, eller upplöses och omkristalliseras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
