Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Salpeterbildningen i jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och heta Ostindien. Här, i synnerhet i Bengalen, der
den tropiska naturen med en kraft, hvarom nordbon ej
kan göra sig någon riktig föreställning, både skapar
och förstör, är jorden så salpeterrik, att källorna
deraf få en saltsmak och redan blotta källvattnet
utgör ett kraftigt gödningsämne, i synnerhet för
kornfrukter. Ostindien var också länge den källa,
hvarifrån nästan hela Europa fick sitt behof af
salpeter.
Den inhemska tillverkningen af detta salt i
salpeteranläggningar har nu mera äfven till största
delen upphört och bedrifves nu endast i Polen
och Sverige, der hon länge utgjort en binäring på
landsbygden. I stället för de forna plantagerna finna
vi deremot nu i Europa anstalter for raffinering af
den indiska råsalpetern och ombildning af den chileska
natronsalpetern till vanlig kalisalpeter. Denna sist
nämda industri och de oerhörda massor, hvari kaliet
förekommer i saltlagret vid Stassfurt, ha inskränkt
marknaden för den indiska salpetern. Deri förändrade
riktning sakerna sålunda tagit är visserligen ej
att beklaga, ty den inhemska salpetertillverkningen
minskade den tillgång på gödningsämnen vårt landtbruk
nu så väl behöfver och hvaraf det aldrig kan få nog.
I Frankrike var under revolutionstiden
salpetertillverkningen särdeles betungande derigenom,
att regeringen, för att fylla sitt behof af krut,
utöfvade tvångsrätt öfver all salpeterjord. Genom
särskilda tjenstemän blef jorden under ladugårdar,
stall, gödselhögar o. s. v. undersökt, och om hon
befans salpeterhaltig, utlutad. På detta sätt
skall man årligen erhållit 4 700 000 skålpund
salpeter. Utan att närmare inlåta oss på den
föråldrade plantagemetoden, vilja vi blott till
belysning af vårt ämne tillägga följande. För
att en salpeterbildning öfver hufvud skall kunna
ega rum, måste en bas finnas, hvarmed syran,
så snart hon bildats, genast kan förena sig till
ett salt. I plantagerna inblandade man derför i
jäsningshögarna så mycket kalihaltiga ämnen som
möjligt, men dessutom äfven kalk som hjelpmedel,
för att åtminstone kalksalpeter kunde bildas. I den
naturliga salpeterjorden kan man ej heller vänta
att endast få kali, utan man erhåller äfven kalk,
magnesia, natron, hvilka alla förbinda sig med
salpetersyran. För att nu förvandla alla dessa i den
första luten innehållna salter till kalisalpeter,
behöfves endast, att man till luten tillsätter
potasklösning (kolsyradt kali) så länge någon fällning
derigenom frambringas. Genom kemisk stoffvexling
uppstå nämligen af kolsyradt kali och salpetersyrad
kalk salpetersyradt kali och kolsyrad kalk, hvilken
senare afskiljes som en hvit olöslig massa; det samma
är äfven förhållandet med magnesiasaltet, endast med
den skilnad, att kolsyrad magnesia, likaledes olösligt
pulver, här bildas. Natronsalpetern slutligen, hvars
mängd vanligen är mycket ringa, utbyter sitt natron
mot kaliet i det kolsyrade kaliet och förvandlas
till kalisalpeter och kolsyradt natron. Denna
behandling af luten kallas bräckning och användes ej,
om till salpeterjorden före utlutningen kan sättas
en tillräcklig mängd träaska; denna aflemnar då sin
potaska, som på samma sätt i filtret åstadkommer
förvandlingen.
Kalken har en alldeles egen förmåga att i komposthögar
och dylika blandningar med hvarandra kemiskt förbinda
qväfve- och syrehaltiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
