Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattenglaset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Visserligen hade man i Österrike sedan längre tid
drifvit vattenglasfabrikation i stor skala, men för
det öfriga Tyskland var dess användning så inskränkt,
att Liebigs beskrifning om vattenglastillverkningen i
den kuhlmannska fabriken vid Lille, som finnes intagen
i en berättelse om hans resa till parisutställningen,
väckte samma uppseende som offentliggörandet af en
ny uppfinning. Sedan denna tid har dock vattenglaset
fått en allmännare användning, som det äfven förtjenar
ej blott för sin lämplighet som skyddande öfverdrag
öfver nästan alla slags ämnen (såsom trävaror och
vissa väfnader), för att hindra deras förbränning,
– på murar, sandstensarbeten, freskomålningar och
oljefärger till förhindrande af deras förvittring,
och som ett förträffligt bindmedel för cement,
hvartill det till och med är direkt användbart, utan
äfven på grund af sin egenskap att vid sönderdelning
sönderfalla i sina beståndsdelar: kaustikt alkali och
kiselsyra, hvilka båda kunna användas till särskilda
ändamål.
Man kan framställa vattenglas på samma sätt som
fönsterglas genom omedelbar sammansmältning af
dess beståndsdelar, men då alkalierna förekomma
till så betydande öfverskott, lyckas föreningen
med kiselsyran äfven i lösningar vid mycket låg
värmegrad, blott kiselsyran tillföres i lätt löslig,
finfördelad form, i hvilken man finner henne såsom
mikroskopiska lemningar af organismer i lager på
många trakter (t. ex. kiseljorden på lüneburgheden,
det s. k. bergmjölet i Norrland).
Blandningsförhållandet mellan beståndsdelarna skiftar
betydligt. Ett mycket godt kalivattenglas kan man
på torra vägen framställa genom sammansmältning
af 15 delar qvartssand, 10 delar potaska och 1
del träkol. Natronvattenglas består af 18 delar
qvartssand, 8 delar kalcinerad soda och 1 del
träkol. Dubbelvattenglaset innehåller kiselsyradt
kali och kiselsyradt natron och utgör således en
blandning af de båda föregående slagen.
Liksom man i glasfabrikationen i stället för soda
äfven använder glaubersalt, lika så kan man, om det
glödgas tillsammans med ett öfverskott af kolpulver,
äfven begagna detta billigare salt vid framställning
af vattenglas. I fast form är vattenglaset af
gröngul färg och utgör en spröd, lätt pulveriserad
massa. Men då det användes i upplöst tillstånd,
bringar man det genast i denna form i handeln, och
man särskiljer de olika sorterna till deras halt
på den vattenfria föreningen. I luften afdunstar
vattnet, och vattenglaset utfaller dervid som ett
sammanhängande tunt skikt, hvilket, då det hindrar
tillträdet af den syrehaltiga luften, förmår göra
bränbara föremål mindre lättantändliga. Vattenglaset
är derför särdeles lämpligt att minska eldfara
i bygnader, hvilka, såsom teatrar m. fl., äro
uppfylda af lätt antändliga föremål. Om hettan än
blir aldrig så stark, skola likväl de eljest lätt
förbränneliga ämnena ej slå ut i låga, utan endast
småningom förkolas och således ej, såsom ny härd för
elden, sätta omgifningen i fara. Men då nu ett sådant
öfverdrag är fullkomligt genomskinligt och genom sin
glans i stånd att betydligt höja den derunder liggande
färgen, är vattenglaset äfven ett utmärkt medel för
dekorativa ändamål, t. ex. för teatermåleriet, och
freskomålningen har genom dess användning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
