Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolsvaflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sålunda öfvertäckt af vatten. Den i handeln
tillgängliga kolsvaflan är oren af svafvel och
andra svafvelföreningar och har en obehaglig lukt,
som påminner om ruttna rofvor.
Kolsvaflans tekniska värde beror på hennes stora
förmåga att upplösa hartsartade och feta ämnen,
äfvensom svafvel, jod, fosfor och flera andra. Hennes
användning i stort och fabriksmässiga framställning
tillhöra den senare tiden och stå i nära sammanhang
med den utveckling, som kautsjuns användning tagit,
for hvilket ämne, liksom äfven för guttaperkan,
kolsvaflan är ett förträffligt lösningsmedel. Framför
allt begagnas hon vid kautsjuns vulkanisering.
Kolsvaflan befinner sig ännu blott i början af
sin tekniska bana och torde med tiden få månget
annat nyttigt arbete att uträtta, så mycket mer,
som hon kan beredas till temligen billigt pris. Man
har börjat begagna henne för att utdraga oljor och
feta ämnen ur oljfrön, ben, otvättad ull, talgaffall
m. m. Hennes användning vid en oljqvarn t. ex. skulle
tillgå så, att de sönderkrossade oljfröna öfvergötes
med kolsvafla, hvilken sedan affiltrerades och
distillerades vid lindrigt värme, då oljan blefve qvar
i distillationskärlet, men kolsvaflan ginge bort i
form af ångor, hvilka kondenserades i en kylapparat,
hvarefter kolsvaflan på nytt kunde begagnas. Allt
detta måste naturligtvis ske i tillslutna kärl. Då
man med kolsvaflans tillhjelp befriar ylle från
fett, inbespar man ej blott tvålen eller luten,
utan erhåller dessutom fettet som biprodukt och
får dertill yllet vackrare rengjordt. Ur ben, som
skola förkolas till benkol, kan man med kolsvafla
förut utdraga 10–12 procent fett, som på annat sätt
vore svårare att lika fullständigt tillgodogöra. I
Frankrike begagnar man sig af kolsvaflan för att
ur kryddor och välluktande blommor utdraga deras
egendomliga smak- och luktämnen. Då måste kolsvaflan
likväl förut genom åtskilliga kemiska medel befrias
från de oreningar, som den råa kolsvaflan innehåller;
sedan hon blifvit väl renad, har hon förlorat sin
vidriga lukt och i stället erhållit en angenäm,
som erinrar om kloroform. De medelst sådan kolsvafla
utdragna kryddämnena befrias genom lindrigt värme åter
från lösningsmedlet, blandas sedan med socker, salt,
gummi m. m. och komma i handeln under benämningen
»lösliga kryddor».
Det har till och med varit fråga om att använda
kolsvaflan för krigiska ändamål. Hon har nämligen
förmåga att upplösa tolf gånger sin egen vigt
fosfor. Denna infernaliska soppa skulle fyllas på
bomber med tunna väggar, och så skulle man beskjuta
fienden dermed. Bomben går sönder, då han faller
ned, hans innehåll stänker omkring och öfverdrager
allt, som deraf träffas, med fosfor, hvilken under
sådana omständigheter tänder sig af sig sjelf till en
förhärjande eld. Oskyldigare är kolsvaflans användning
i det lilla kriget - mot ohyra af alla slag. Dessa
kräk dö alla jemte sina ägg, då de föremål, hvari
de innästlat sig, i slutna rum utsättas för ångorna
af kolsvafla.
Kolsvaflan framställes på det sätt, att man låter
svafvelångor stryka genom ett lager glödande kol; båda
ämnena förena sig då, 32 vigtdelar svafvel med 6 delar
kol, och man behöfver blott sedan i en kylapparat förtäta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
