Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det elektriska elddonet - De kemiska elddonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
antänder den utströmmande gasen. Hartskakan måste
tid efter annan elektriseras genom piskning med en
räfsvans eller ett kattskinn, ty hon förlorar eljest,
i synnerhet vid fuktig väderlek, sin elektriska
spänning. För dagligt bruk var apparaten allt för
invecklad, och då reparationer voro svårare att
verkställa på detta elddon än på vätgaslampan, har
det aldrig varit mycket användt.
Trots sina förtjenster, måste dock vätgaslampan vika
för fosforelddonen, som hade fördelen att kunna lätt
flyttas, medan vätgaslampan var ovig. Dessa elddon
omfattades derför med förkärlek af allmänheten, som
gerna förlät fosforn hans oarter för de stora tjenster
han gjorde. Innan vi öfvergå till redogörelsen för
fosforelddonen, måste vi dock tala något om de kemiska
elddonen, hvilka länge åtnjöto ett stort anseende.
De kemiska elddonen. Om en blandning af klorsyradt
kali och socker fuktas med koncentrerad svafvelsyra,
»förpuffar» hon med eldfenomen och utvecklar dervid
så mycket värme, att lätt antändliga kroppar kunna
genom beröring med blandningen fatta eld. Svafvelsyran
sönderdelar nämligen det klorsyrade kaliet, då
underklorsyra samt öfverklorsyra bildas. Underklorsyran
är ett så kraftigt oxideringsmedel, att hon antänder
svafvel, organiska ämnen m. m. Detta förhållande låg
till grund för de äldsta tändstickorna. Trästickor, i
ena ändan doppade i smält svafvel, försågos med en
tändsats af socker, klorsyradt kali och gummi. När
man ville tända en dylik sticka, doppades hon i en
liten glasflaska, innehållande asbest, genomdränkt med
koncentrerad svafvelsyra. Genom värmet, som bildades
under Svafvelsyrans inverkan, tändes satsen, derefter
svaflet och slutligen trästickan. Uppfinnaren af
dessa elddon är en fransman, Chancel, assistent hos
professor Thénard i Paris (1805). De tillverkades
i stor skala i Wien, och 1812 kostade 100 stycken
dylika stickor l rdr 75 öre. De voro i allmänt bruk
ända till 1844. På alldeles samma princip grundade
sig de i England omkring 1830 brukliga elddonen
kallade prometheans. Dessa utgjordes af en blandning
af klorsyradt kali och socker, fyld i ett hoprulladt
papper, ungefär som en cigarett, hvilket tillika
innehöll ett litet, i begge ändar tillsmält glasrör
med koncentrerad svafvelsyra. Då glasrörets spets
afbröts mellan två hårda kroppar eller med en liten
tång, kom svafvelsyran i beröring med tändmassan och
antändning skedde.
Ett annat slags tändstickor med klorsyradt kali var
de congreveska strykstickorna af 1832. Tändmassan
utgjordes af klorsyradt kali och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
