Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oförstörbara fotografier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uranoxid och salpetersyrad silfveroxid samt bestryker
härmed ett förut med arrowrot prepareradt och
sedan satineradt papper. Efter belysningen lägges
kopian i utspädd ättiksyra, sköljes och doppas
i ett klorguldbad. Derefter lägges hon i det
undersvafvelsyrliga natronet, hvars användning
ingalunda, såsom Wothly i början ansåg, bör undvikas.
Jemte dessa metoder finnes en mängd andra mer eller
mindre lyckade försök. Om alla gäller dock, att de
äro underlägsna klorsilfver- och albuminmetoderna
och ej lemna bilder af likformig godhet. Men båda
vilkoren måste uppfyllas, om fotografin skall finna
användning för vetenskapliga ändamål.
Hvad de torra glasskifvorna äro för negativmetoden,
det skall kollodiumpapperet vara för kopieringen,
ett medel att genom arbetets delning lätta det och en
kostnadsbesparing genom materialets fabriksmässiga
framställande. Kollodiumpapper af utmärkt godhet
bragtes 1866 i handeln af Obernetter i München. Det
är öfverdraget med ett kollodium, som i flera månader
förblir känsligt och lemnar aftryck af en finhet och
fulländning, som aldrig förut blifvit uppnådda. Ty
värr, erhåller kollodiet lätt sprickor och lossnar
från papperet, olägenheter, som säkerligen genom
försök och erfarenhet skola öfvervinnas.
Så har hvarje kopieringsmetod sina brister, som
endast kunna afhjelpas genom en god negativ bilds
mångfaldigande medelst tryckpressen antingen på
litografisk väg eller genom gravering. Detta insåg
redan den äldre Niepce, hvars hela sträfvande gick
ut på att erhålla goda bilder till tryckning. Hans
systerson, Niepce de S:t Victor, upptog 1863 åter
dessa försök och lyckades snart uppnå anmärkningsvärda
resultat. Niècphore Niepce hade begagnat sig af
en polerad tennplåt, Niepce de S:t Victor begagnar
stål. Han kallar sin metod gravure héliographique
och säger, att denna är för fotografin »ce que le
burin est au crayon» – hvad grafstickeln är för
blyertsteckningen.
Niepce de S:t Victor har i sin Traité pratique de
gravure héliographique (1856) fullständigt
redogjort för resultaten af sina heliografiska
forskningar. Sedan stålplåten blifvit väl rengjord
och polerad, öfverdrager han honom med en fernissa
af benzin, citronskalolja och asfalt. Den torkade
fernissan täckes nu med en positiv ljusbild
och utsättes för ljuset; derefter aflägsnas de
af ljuset icke förändrade delarna af fernissan
genom en blandning af nafta och benzin, hvarefter
plåten sköljes med vatten och torkas. Dermed är en
del af operationen verkstäld; nu återstår endast
etsningen. Denna sker medelst salpetersyra, som
blifvit starkt utspädd med vatten och alkohol. Bättre
är i vissa fall en mättad lösning af jod i vatten. När
etsmedlet verkat tillräckligt, bortsköljes det med
vatten, och plåten är nu färdig till tryckning. Niepce
har på detta sätt förfärdigat plåtar, som utan något
efterarbete lemnat oklanderliga aftryck.
Ett liknande förfarande är det af Fox Talbot
använda. Från S:t Victors skiljer det sig dock så
till vida, att han till det känsliga öfverdraget
ej begagnar asfalt, utan dubbelt kromsyradt kali i
förening med gelatin. Efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
