Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oförstörbara fotografier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Asser öfverdrager olimmadt papper med en lösning
af stärkelse i vatten och neddoppar detta efter
torkning i en mättad lösning af dubbelt kromsyradt
kali i vatten. Det nu i mörker torkade papperet ger
med tillhjelp af en kraftig negativ bild efter en
längre eller kortare inverkan af ljuset en vacker
brun bild på orangefärgad botten, som fixeras genom
sköljning med vatten och sedan genom utbredning på en
starkt upphettad marmorplatta erhåller förmåga att
lätt mottaga trycksvärta. Sedan det något fuktade
papperet blifvit öfverdraget härmed, lägger man
det på en litografisk sten och låter det med denna
gå genom pressen. Härigenom erhålles en ren och klar
bild, som på vanligt sätt kan mångfaldigas.
År 1860 antogs denna metod i landtmäteribyrån
(ordnance survey) i Southampton och förbättrades så
småningom. Bilden öfverflyttades på zink i stället
för på sten och etsades med något svagt etsmedel,
med gummivatten utspädd fosforsyra. Öfverste James,
byråns direktör, har gifvit zinkografin praktisk
användning. Man beräknar, att han derigenom redan
besparat regeringen en utgift af mer än 100 000 pund
sterling (1 800 000 rdr). I allmänhet är nämligen
den skala, som uppmätaren af ett distrikt använder
för sin karta, vida större än den, han skulle
välja för en allmän karta, emedan upptagandet af
smärre stycken i så liten skala skulle vara allt
för tidsödande. Följden häraf är, att kartorna,
innan de kunna aftecknas på sten, måste reduceras,
ett arbete, som i fråga om noggranna kartarbeten
är ytterst mödosamt och dyrt och för öfrigt
sällan ger ett fullkomligt tillfredsställande
resultat. Fotozinkografin af hjelp er på ett enkelt
och säkert sätt alla dessa svårigheter. Hon har
dessutom på senare tiden erhållit en annan användning,
som väckt stort intresse. Lovel Reeve, en berömd
engelsk fotograf, har redan på zinkografisk väg
utgifvit facsimilen af Shakspeares sonetter och A
lovers complaint. Utom för utgifvandet af de sällsynta
qvartupplagorna af Shakspeares verk och folioupplagan
af år 1623 torde vi inom kort få denna metod att tacka
för den allmänna spridningen af många hittills nästan
oåtkomliga hjelpmedel för literaturhistoriska studier.
En förändring af Talbots metod med dubbelt kromsyradt
kali är den af den berömde fotografen Albert i
München på senare åren utöfvade albertotypin,
som af andra konstnärer benämnes ljustryck. Alberts
förfaringssätt är till sina enskildheter ännu
en hemlighet, men synes mera vara en frukt af
uppfinnarens tekniska erfarenhet och konstsmak,
än användningen af någon ny metod.
Äfven inom träsnideriet har man sökt använda
fotografin. Men nästan alla försök i den vägen
strandade, emedan de fotografiska preparaten gingo så
illa åt träet, att endast sällan tillfredsställande
resultat erhöllos, hvarförutom arbetarnas ögon ledo
betydligt under detta arbete. Vid användning af det
förut omtalade urankollodiet försvinner likväl denna
olägenhet, och en så framstäld bild kan knappast
erbjuda flera svårigheter än en blyertsritning. En
säkrare metod att öfverflytta fotografier på trä
användes af Loth i Wien och drifves af honom
affärsmässigt. Förfarandet består deri, att den
fotografiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
