Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De organiska syrorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sönderdelning af organiska ämnen och fordra, för att
framställas, invecklade arbeten.
I allmänhet äro organiska syror lösliga i vatten,
och om de ur lösningar afsätta sig i fast form,
an skjuta de oftast i kristaller, som vanligen
äro färglösa. Många organiska syror äro flygtiga,
andra sönderdelas, när de upphettas, i nya ämnen. De
färga lakmuspapper rödt, och ehuru de i allmänhet i
sina egenskaper gifva de oorganiska syrorna efter,
finnas dock bland dem några, som kunna ut drifva
svagare oorganiska syror ur deras salter. De flesta
organiska syror bestå blott af kol, väte och syre,
andra innehålla äfven qväfve och svafvel, men då
dessa förekomma mindre ymnigt, äro de ej af så stort
intresse.
Bland de i naturen förekommande organiska syrorna
äro följande de vigtigaste:
Oxalsyran, hvilken erhållit sitt namn af den växt, i
hvars safter hon i särdeles riklig mängd förekommer,
är temligen allmänt utbredd i växtriket. Afdunstar
man harsyrans utpressade saft, erhåller man ett salt,
som går i handeln under namnet harsyresalt. Det
består af oxalsyrans kalisalt, och genom vissa
kemiska operationer kan man derur framställa oxalsyran
sjelf, hvilken bildar stora, vattenklara prismatiska
kristaller. Oxalsyran kan for öfrigt erhållas genom
syrsättning af talrika växtämnen, såsom socker,
stärkelse, vedämne, och den i handeln förekommande
syran beredes nu mera fabriksmässigt af sågspån. Ren
oxalsyra är ett i vatten mycket lättlösligt ämne; hon
har skarpt sur smak samt giftiga egenskaper. Vattenfri
oxalsyra finnes ej, men om hon funnes, skulle hon
endast bestå af kol och syre, förenade i sådant
förhållande, att 2 atomer kol bunde 3 atomer syre. Den
kristalliserade syran är ett hydrat, som innehåller en
betydlig mängd kristallvatten. Den fria syran, eller
oxalsyrhydratet, finnes ej i växterna, utan är alltid
förenad med baser, antingen med kali eller, såsom i
lafvarna, med kalk. I industrin har hon erhållit en
ganska betydande användning, emedan hon har egenskapen
att lösa jernoxid samt kan dermed bilda ett lösligt
och föga färgadt salt. Det sura oxalsyrade kaliet
användes derför till borttagande af bläck- eller
rostfläckar ur linne och kläder samt i kattunstryck,
för att på det med jernbeta behandlade tyget trycka
mönster, som vid tygets behandling i färgbad ej skola
upptaga färgämne, utan förblifva hvita.
Vinsyran, hvars sura kalisalt förekommer i
vindrufvor, i mulbär m. fl. växtdelar, innehåller,
liksom öfriga organiska syror, bland sina
beståndsdelar väte. Denna syra anskjuter i stora,
vattenklara, ganska lättlösliga kristaller, hvilka
ha en skarpt, men rent sur smak. Hon användes till
mångfaldiga ändamål i färgerier och tygtryckerier,
i synnerhet för nyansering af röda färger o. s. v.,
till beredning af talrika kemiska preparat,
hvarför vinsten är en icke obetydande biprodukt vid
vinberedning.
Vinsyrans sammansättning kan uttryckas med formeln
C8 H6 O12, och samma
formel har drufsyran, hvilken
förekommer i vissa, i synnerhet ungarska och österrikiska
vinsorter. Drufsyran liknar i det närmaste vinsyran,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
