Uppfinningarnas bok / Femte bandet. Det dagliga lifvets kemi / 22 (1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Malningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Mekaniska siktinrättningar voro i forntiden alldeles obekanta, och man kan
lätt föreställa sig, hvilket antal arbetare dagligen måste anstränga sig med
handarbete för att sikta så mycket mjöl, som erfordrades för att förse en
sådan stad som Rom med bröd.

Redan tidigt synes man ha begagnat sig af dragare för att vrida
qvarnstenen (fig. 5), tills man slutligen betjenade sig af den billigare vattenkraften.
Just vid vår tidräknings början, under kejsar Augustus, anlades i Rom den
första vattenqvarnen och betraktades som en stor märkvärdighet. Ännu
på Plinius’ tid, sextio år derefter, voro vattenqvarnar blott en kuriositet, och
först i fjerde århundradet af vår tidräkning började de i trakten kring
Rom bli vanliga företeelser. Väderqvarnar synas under romartiden varit
obekanta, eljest skulle helt säkert Vitruvius och Plinius omtalat dem;
först i medlet af elfte
århundradet började de, såsom
vi i andra bandet redan
nämt, användas i Europa.


Fig. 7. Väderqvarn från 16:e århundradet.

Qvarnar för hand och
dragare fortfore ännu i
århundraden, äfven sedan
vattenqvarnar funnos, att vara
i bruk, ty dessa senare
förekommo ganska sparsamt
under medeltiden, och deras
anläggning ansågs som ett
stort och svårt företag,
hvilket bland annat framgår af
de qvarnprivilegier, som ända
till nyare tider gått i arf.

Ett 300 år gammalt
franskt kopparstick ger en
ganska åskådlig bild af
inrättningen af en gammaldags
qvarn. Af en derifrån lånad
afbildning (fig. 8) finner man, att handqvarnssystemet tillämpades i stor skala
samt att qvarnen var afdelad i olika våningar, såsom ännu brukas. Först
vid denna tid, efter 1550, erhöllo qvarnarna en väsentligt olika inredning
genom införandet af siktinrättningar med deras rymliga lådor. Märkvärdigt
nog hade man ända dittills ej kommit ifrån siktningen för hand; då
upptäckte någon i Tyskland slagsikten, som finnes och höres i hvarje vanlig qvarn.
Uppfinningen helsades som någonting särdeles förträffligt och utbredde sig
snart till grannländerna. Den gamle franske författaren omtalar, att tysken
genom sin uppfinning förvärfvade sig en vacker förmögenhet, emedan han,
skyddad af ett kejserligt privilegium, sålde henne rätt dyrt till bagare, kloster
och jordegare. Sålunda erhöll vår man, lyckligare än många andra,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>