Uppfinningarnas bok / Femte bandet. Det dagliga lifvets kemi / 29 (1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvarnstenarna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skärningspunkterna framskrida under stenens kringsvängning från midten till
omkretsen. Häraf blir hufvudrefflornas dubbla ändamål tydligt: de skola först
skära kornen och sedan framflytta dem, så att det, som males, på en
jemförelsevis kort tid genomlöper hela mellanrummet mellan stenarna samt
utfaller vid omkretsen. För öfrigt äro refflorna djupast närmast medelpunkten
och blifva allt grundare närmare omkretsen. Dermed afses, att kornen i den
innersta tredjedelen ej skola malas, utan endast flyttas fram, så att malningen
blott eger rum på de yttersta två tredjedelarna af stenarnas ytor, hvarigenom
mjölet blir allt finare och finare.

Det brukligaste förfarandet vid malning består deruti, att mälden får
tre, fyra eller flera gånger gå mellan stenarna, hvilkas mellanrum göres allt
mindre. Första gången erhålles af hvarje sädesslag gröpe, och dervid kan
endast en medelsort mjöl siktas. Då hvete males, lossna vanligen första
gången skalen från kärnorna, så att de kunna frånsiktas, hvarefter man endast
har att göra med krossade gryn, krossgryn. Hos rågen hänga kärnorna och
skalen mera fast, och de senare kunna först vid de följande uppsättningarna
aflägsnas. Den andra uppsättningen ger under alla omständigheter det bästa
mjölet, det s. k. kärnmjölet, de följande sämre och mörkare, tills slutligen
af råg endast kli och af hvete eftermjöl återstå.


Fig. 14 och 15. Qvarnstenarnas skärpning.

Det utan tvifvel äldsta malningssättet, i jemförelse hvarmed redan den
äldre hvitmalningen förefaller som ett framsteg, är s. k. plattmalning,
hvilken utföres sålunda, att säden, liksom vid den nyare konstmalningen, endast
en gång går mellan stenarna. Men mellan båda finnes dock en väsentlig
skilnad. Då vid plattmalningen sandstenarna så söndermalde säden, att äfven
en stor del af skalen förvandlades till mjöl, kunde man vid ett dylikt
förfarande genom siktning endast erhålla groft mjöl. Deremot skalas sädeskornen
i de nyare qvarnarna medelst de skarpa stenarna, liksom med fina knifvar,
och man erhåller således icke ett mörkt pulver, utan en blandning af tomma
skal, krossade gryn samt mjöl, tre produkter, som lätt kunna åtskiljas,
hvarefter krossgrynen ännu ytterligare malas, så vida de ej, såsom ofta sker,
säljas såsom färdig, i hushållet användbar vara.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>