Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvarnstenarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utdragas, träffa de en liten skifva, som uppbäres af ett på seglet stående stift,
då således intet mer kan komma ur röret; men i den mån matarröret höjes,
uppstår ett mellanrum mellan detta och skifvan, hvarigenom kornen, satta i
rörelse af den kretsande skifvan, spridas åt alla håll. Genom rören 4 kommer
det malda i en vågrät kanal, hvari det skrufvas åt sidan och hvarifrån det
kommer till siktcylindrarna eller först i ett särskildt kylrum. Malningen af
de torra kornen, stenarnas skarpa bett samt deras hastiga gång förorsaka
nämligen, att mjölet upphettas. Då denna olägenhet kan medföra varans
förskämning, ha flera qvarnbyggare ansträngt sitt skarpsinne för att genom
inblåsande af kall luft mellan stenarna åstadkomma en mindre stark
upphettning. Men intet af deras förslag har blifvit allmänt antaget, emedan de nya
uppfinningarna medfört nya obehag, hvaraf ett är, att maskineriet blir mera
inveckladt samt följaktligen dyrare. Den vanliga afkylaren är en ganska
enkel inrättning, som har till uppgift att utkratta det malda på en yta.
Midt på ett stort, rundt bord med kantlister nedgår en träaxel, vid hvars
undre ända finnes anbragt ett med tänder försedt tvärstycke. Medan axeln
långsamt vrider sig, går krattan omkring och tager mjölet, då det kommer
fram på en punkt af omkretsen, och stryker ej blott ut det i ett tunnare
lager, utan drar det äfven, då tänderna bestå af snedt stälda brädlappar,
småningom i spirallinier mot medelpunkten, der det nedfaller genom ett par
öppningar, för att omedelbart derefter flyttas till siktmaskinerna. På kylskifvan
har mjölet blifvit afsvaladt och tillika förlorat de fuktiga dunster, hvilka
härröra af det vatten, som finnes äfven i torkad säd. Skall mjölet hålla sig
länge, är denna afkylning oundgängligt nödvändig.
De s. k. siktcylindrarna ha endast oegentligt detta namn; deras form är
nämligen sexkantig, ej cylindrisk. De omgifvas af silkesduk af olika nummer
och genomskäras af en axel, som uppbär en lätt ställning, hvarvid sex spjelor
äro fästa. Cylindrarna äro således ihåliga och i begge ändarna öppna rör
af omkring 20—23 fots längd och 27—34 tums genomskärning, som ligga
snedt i siktkistan. Vid deras öfre ända inkommer mälden genom en tratt,
och medan cylindern kringvrides 25—30 gånger i minuten samt skakas genom
slag af en särskild mekanik, rinner hon utför dess lutande botten. Hvad
som icke är för groft att gå genom maskorna, faller igenom siktduken,
medan det öfriga framkommer vid cylinderns ända. Vanligen har man efter
hvarandra i samma siktkista fyra cylindrar, hvarigenom mälden får passera.
Man anbringar äfven olika grof duk (vanligen 2—3 nummer) på en och
samma cylinder, så att den finaste kommer öfverst, samt erhåller sålunda på
en gång olika mjölsorter. Samlingskistan är i detta fall delad i lika många
fack eller afdelningar. För att vid siktningen erhålla finare vara kan man
öka tillflödet till siktarna, ställa dem i starkare lutning, så att mjölet faller
igenom med större hastighet, samt slutligen minska skakningen och hastigheten
af cylindrarnas kringsvängning. På de flesta siktcylindrar finnas inrättningar
för att ändra deras arbete på antydda sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
