Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bakning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bakning.
Huru långt vi än blicka omkring oss i forntid och
samtid, finna vi intet så lågt stående folk, att det
ej använder elden för tillredande af sin föda. Detta
kan ske antingen med eller utan tillhjelp af vatten,
således på våt eller mer och mindre torr väg. På
detta sätt uppstår hos de köttätande folken bruket
af kokt eller stekt kött, hos de af säd lefvande
bruket af gröt eller bröd. Men för att bereda bröd
i den mening vi gifva detta ord, kan man ej genast
utsätta degen för inverkan af hetta, ty på detta
sätt skulle man endast erhålla en tät, hornartad,
svårsmält massa utan angenäm smak. Dock torde brödet
i äldsta tider ej varit stort annorlunda beskaffadt,
och ännu i dag hjelper man sig på flera ställen med
ett dylikt ofullkomligt bröd. Exempel härpå lemna
indernas och de afrikanska karavanernas bröd, ja,
förut voro de vanliga skeppsskorporna intet annat. För
att brödet skall blifva ett välsmakande, lättsmält
och närande födoämne, måste degen, som bekant, fore
bakningen genomgå en väl skött jäsning, hvarigenom
den derunder utvecklade kolsyregasen gör honom
porös samt mera lämplig så väl till bakning, som för
matsmältningen. Detta visste man redan i forntiden,
ty redan på Moses’ tid åto judarna vanligen surt,
d. v. s. jäst bröd, och i skriften användes surdegen
ofta i följd af sin jäsnings väckande förmåga som en
träffande liknelse. Lägges härtill, att de äldsta
bakugnar, som anträffats i egyptiska och andra ruiner,
ha alldeles samma bygnad som dem vi än i dag finna i
mången byr få vi väl antaga, att de gamlas bröd var
temligen likt vårt. Visserligen användes i forntiden
blott hvete och korn, och man kände således ej vårt
välsmakande rågbröd; men mörkt bröd förtärde man
dock, så ofta man tillredde det med surdeg, ty den
mörka färgen hos detta slags bröd kommer ej af någon
egenhet hos rågmjölet; man kan bereda svart bröd
äfven af hvete.
Man bakade ej heller i forntiden bröd uteslutande
för att tillfredsställa hungerns kraf, utan
äfven finare bakverk voro i bruk. Under Roms
välmaktsdagar tillverkade bagarna allahanda slags
kakor, pastejer och bakelser. Deremot voro under
medeltiden italienarna så opraktiska, att de måste
öfverlemna tillverkningen af sitt dagliga brödbehof
åt utländingen. Detta besörjde tyskarna på den tiden
verldens skickligaste bagare, hvilka, sedan de i 12:e
århundradet bildat skrån, utöfvade sitt handtverk
i Rom, Venezia och andra större städer. Tyskarna
utmärkte sig i synnerhet genom uppfinning af allahanda
slags bakverk, hvilka ej sällan erhöllo besynnerliga
former och benämningar.
Så har brödbakningen sedan årtusenden utan att
undergå någon väsentlig förändring bestått dels
som ett hushållsgöromål, och då hufvudsakligen
tillhörande qvinnan, dels som ett aktadt yrke. I våra
forändringslystna tider måste dock reformatoriska
rörelser söka och finna inträde äfven på detta
område. Så har man påfunnit en mängd nya bakugnar,
till en del af ganska invecklad bygnad, dels för att
bespara bränsle eller för att kunna använda billigare
brännmaterial, såsom stenkol o. d., dels för att
kunna baka oafbrutet. Ej mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
