Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Valsqvarnarna - Gryn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Meaux nära Paris kunna tjugu arbetare mala den säd,
som dagligen behöfves till proviant för hundra tusen
soldater; en person kan således arbeta för fem tusen
afnämare. Som ett motstycke kan det vara af intresse
att erinra sig Homeros’ berättelse, huru Penelope
under Odysseus’ frånvaro använde tolf slafvinnor att
mala den säd, som åtgick till hennes med de talrika
friarna ökade hushåll. Äfven med den högsta beräkning
torde man knapt kunna antaga, att flere än 300 gäster
dagligen sutto vid hennes bord, och deraf följer,
att på Homeros’ tid behöfdes en person för att mala
den säd, som erfordrades för 25 personer.
Gryn. Vid målning af hvete uppstå alltid gryn, som äro
en begärlig vara, hvarför det ej så sällan händer, att
man gör grynberedningen till en hufvudsak och ställer
qvarnen så, att möjligast mycket gryn erhålles. Deras
vidare bearbetning består då i att skilja skal och
mjöl samt sortera grynen efter olika grad af finhet.
I samma förhållande som perlgryn stå till hvete
stå korngryn till korn. De äro likaledes skalade
korn eller brottstycken deraf, men ha genom en
särskild behandling erhållit en mer eller mindre
fullkomlig afrundning. Tillverkningen deraf är
en tysk uppfinning från 17:e århundradet och torde
till en början ha inskränkt sig till att åstadkomma
de gröfsta sorterna, hvilka utgöras af hela korn,
som i groddspringan vanligen ha qvar ett spår af
skalet. De finare sorterna malas till krossgryn,
som sedermera rundas. Kornens bearbetning består uti
afspetsning, afskalning, krossning och afrundning,
hvarefter de sorteras. Dertill fordras en särskild
inrättning, som förr verkstälde hela arbetet, medan
man nu för tiden vid tillverkning af finare sorter
öfverlemnar krossningen samt till en del äfven
afskalningen åt skarpt refflade valsverk och låter
den så erhållna varan malas mellan stenar. Dessa
grynqvarnar äro i vissa hänseenden olika de vanliga
mjölqvarnarna. Endast en sten behöfves, nämligen
löparen, hvilken med sin yttre omkrets verkställer
arbetet som en vanlig slipsten. Han har vanligen
inga refflor, men hans yta måste vara i viss mån
sträf. På ett litet afstånd från stenen befinner
sig stenkaret, inuti fodradt med bleck, hvilket,
liksom ett rifjern, är genombrutet af talrika
hvassa hål. Derigenom bildas en smal öppning,
begränsad af den hastigt kringsnurrande stenens
jemna, men något sträfva yta samt det rifjernslika
blecket. Då qvarnen är i gång, nedfaller grynmassan
midt på stenen, hvilken svänger något hastigare än en
vanlig qvarnsten. Han har intet öga, utan är snarare
något hvalfd på sin öfre yta, och sålunda slungas
grynen åt alla sidor, afnötas samt nedfalla i den
nyss omtalade springan, förlora snart sina kanter
samt antaga kulform. Genom en öppning i stenkaret
framkommer den af korn, skal och mjöl bestående
massan på ett sorterverk, som har olika, i ständig
skakning försatta siktar af duk, stundom derjemte en
axel med vingar. Härefter komma de finare grynen på
en särskild siktinrättning, likaledes ett system af
skakande siktar med botten af pergament eller bleck
med väl genomslagna runda hål, naturligtvis af olika
storlek för de olika siktarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
