Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvad sockret är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi hafva i det föregående endast talat om sockrets uppträdande i växtriket.
Det förekommer likväl också inom djurorganismen, men under regelbundna
förhållanden är det väl här att anse som i näringen färdigbildadt eller såsom
framgånget ur andra kolhydrat, som med födoämnena blifvit djurkroppen tillförda.
Namnet socker har man för öfrigt på grund af deras söta eller sötaktiga smak
gifvit många andra ämnen, hvilka ej tillhöra det egentliga sockrets klass. Så
t. ex. blysocker (ättiksyrad blyoxid), oljesocker (glycerin), limsocker (glykokoll).
Men äfven det egentliga sockret har olika arter. Sålunda uppträda inom
växtverlden två slags socker, nämligen rörsocker och drufsocker, och jemte
dessa tvifvelsutan ännu en tredje sockerart, hvars natur vi likväl ännu endast
ofullständigt känna och som kallas slemsocker (levulos). Inom djurriket
åter träffa vi jemte drufsockret en för det animala lifvet egendomlig sockerart,
nämligen mjölksocker. Huru vida äfven rörsockret förekommer som alster
af djurorganismen, må lemnas oafgjordt; den enda omständighet, som kan
anföras till stöd för ett sådant antagande, är, att honung i färskt tillstånd
innehåller rörsocker, hvilket efter någon tid öfvergår till druf- eller slemsocker.
Att sockrets utbredning inom växtriket är mycket stor, så att knappast
någon växt torde finnas, som ej innehåller åtminstone spår deraf, framgår
af hvad här ofvan blifvit sagdt rörande kolhydraten i allmänhet. Hos de
sockerrika växterna finna vi det samladt i olika växtdelar, hos flertalet i
frukterna, hvilka till väsentlig del ha sockret att tacka för sin angenäma
smak, hos andra i blommorna (i honungsgömmena) och hos andra åter i
stammen eller i roten.
Såsom redan ofvan blifvit nämdt, är det socker, som i växterna
uppträder, af olika art. Hvad det är, som betingar utvecklingen af det ena eller
andra sockerslaget, om det ena uppstår ur det andra, och på hvad sätt detta
sker, derom mäktar vetenskapen för närvarande ej upplysa oss. Det enda,
som vi i denna riktning med bestämdhet veta, är hvad erfarenheten ger vid
handen, nämligen att i de syrliga frukterna företrädesvis, om icke uteslutande,
drufsocker förefinnes, medan rörsockret deremot hufvudsakligen uppträder
under sådana förhållanden, der ingen fri syra är för handen. Man förklarar
gemenligen denna företeelse så, att drufsockret är den sockerart, som i växten
först bildas, och att detta under afgifvande af vatten öfvergår i rörsocker,
men att denna omvandlingsprocess hindras i de sura frukterna genom närvaron
af de fria syrorna. Emellertid kan förhållandet förklaras lika väl från
motsatt sida, i det man betraktar rörsockret såsom det ursprungliga och anser
drufsockret uppkomma ur detta genom den fria syrans inverkan. Ett stöd för
denna senare uppfattning ligger onekligen deruti, att man på senare tider
ådagalagt, att i åtskilliga sura frukter före mogningsperioden rörsocker
förefinnes, då deremot i de flesta fall endast drufsocker kan påvisas, sedan mognad
inträdt. Denna fråga torde för öfrigt svårligen kunna fullständigt besvaras förr,
än vetenskapen lärt att på konstgjord väg öfverföra drufsocker i rörsocker,
ett problem, som ännu är olöst, då han deremot redan längesedan funnit
medel att ur andra kolhydrat framställa drufsocker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
