Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvad sockret är - Rörsockret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af de olika sockerarter, vi här ofvan angifvit,
är det egentligen animala sockret, mjölksockret,
af underordnad betydelse, enär det i afsöndradt
tillstånd nästan uteslutande användes för medicinskt
ändamål. Slemsockret åter är, såsom vi redan nämt,
föga studeradt, och det vigtigaste vi derom veta
är, att det helt och hållet saknar förmåga att
kristallisera samt vrider polarisationsplanet
till venster i motsats till de öfriga, som äro
högervridande. Det blir derför hufvudsakligen
rörsockret och i någon mån äfven drufsockret, som
kunna erbjuda ett allmännare intresse, och till dessa
begge sockerarter inskränker sig för den skull den
följande redogörelsen.
Rörsockret är på 100 delar sammansatt af 42,11 kol,
6,43 väte och 51,46 syre, och dess kemiska formel är
följaktligen C12 H11 O11,
d. v. s. det innehåller 12
atomer kol, 11 atomer väte och 11 atomer syre. Det
är i rent tillstånd fullkomligt färglöst och bildar,
då det långsamt får anskjuta ur en mättad lösning,
stora, väl utbildade, genomskinliga kristaller i form
af rombiska prismer med 4 eller 6 sidor. Bringas det
deremot att hastigt kristallisera, uppstår en hvit
massa af små, ofullständigt utbildade kristaller,
hvilka dock alltid visa den för rörsockret utmärkande
prismatiska formen, som gifvit denna sockerart
benämningen prismatiskt socker. Rörsockret löser sig
mycket lätt i vatten, så att vid vanlig temperatur
1 vigtdel vatten kan upptaga 3 vigtdelar socker, och
i kokande vatten är lösligheten ännu vida större. I
absolut alkohol är det nästan olösligt, men i samma
mån spritens vattenhalt tilltager, växer också hans
lösningsförmåga för sockret.
Ur en vattenlösning kan rörsockret under
vanliga förhållanden bringas att i det närmaste
fullständigt utkristallisera. Men om en sådan lösning
länge hålles uppvärmd eller starkt upphettas,
undergår sockret en förändring och förlorar sin
kristallisationsförmåga; det öfverföres nämligen
derigenom i en blandning af drufsocker och slemsocker,
hvilken blandning, innan hennes natur var närmare
utrönt, ansågs som en särskild sockerart och kallades
invertsocker. Rörsockret smälter vid 170–180°
Celsius utan att sönderdelas eller förlora något
i vigt och stelnar vid afsvalning till en amorf,
glaslik, genomskinlig massa, som ej visar ringaste
spår till kristallisation. Men att denna glaslika
massa likväl är rörsocker och ingalunda förlorat
sin kristallisationsförmåga, framgår deraf, att hon
efter någon tids förlopp, och synnerligast om hon
utsattes för fuktig luft, blir ogenomskinlig, i det
från massans yta till hennes inre en omlagring af
smådelarna (molekylerna) försiggår, och hon visar
nu i brottet ett mer eller mindre tjockt lager af
stråligt kristallinisk struktur, medan kärnan ännu
kan vara fullkomligt glasig.
Upphettas rörsockret väsentligt öfver sin smältpunkt
(till en temperatur af 210–212° Celsius), öfvergår
det till en brun, seg massa, karamell[1]), sockerkulör,
som löser sig i vatten och alkohol och användes till
färgning af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
