Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afdunstning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedermera i pannan C redan vid 60° C. åstadkomma den nödiga
afdunstningen. Då vid operationens början rummen i
pannorna äro fylda med luft och alltså en kokning i
den andra och tredje pannan ej skulle vara möjlig,
måste denna luft först aflägsnas med luftpumpens
tillhjelp, hvarefter kondensatorns arbete sörjer för
tomrummets bibehållande.
Garkokningen kan, så vidt hon sker i vacuum, i
allmänhet drifvas på två olika sätt, nämligen så,
att koncentreringen sker oafbrutet och möjligast
hastigt (vid jemförelsevis hög temperatur), så
att ett afskiljande af kristalliniskt socker ej
kommer till stånd och följaktligen fyllmassan är
klar och genomskinlig (blankkokning), eller så, att
under sjelfva koncentreringen en kristallbildning
eger rum och fyllmassan alltså visar sig opak med
tydliga glänsande kristaller (kokning på korn,
på kristaller). Så länge garkokningen skedde i
öppna pannor och äfven senare, då man arbetade
med ofullständigt vacuum, var endast blankkokning
möjlig. Nu mera förekommer hon vanligen endast i de
fall, då man ej kan använda den andra kokmetoden, då
saften, som förarbetas, är af mindre god beskaffenhet,
eller då det gäller rasocker af sämre sort. Kokningen
på korn förutsätter, såsom nyss nämdes, en god
och omsorgsfullt renad saft och fordrar, att
luftförtunningen i vacuum kan stegras temligen högt,
hvilket är liktydigt med att temperaturen kan hållas
jemförelsevis lågt (62–65° C.). Apparaten fylles
härvid endast till ungefär hälften med tjocksaft,
och sedan denna vid den låga temperaturen hunnit
vederbörlig koncentrering, låter man tid efter annan
små portioner kall tjocksaft insugas i apparaten,
hvarvid småningom kristallisering inträder och
innehållet slutligen öfvergår till en grötformig
massa. Genom att sänka eller höja temperaturen,
genom att låta tillsatserna af kall tjocksaft ske
oftare eller med längre mellantider och i större eller
mindre portioner, har sockerkokaren till en viss grad
i sin makt att förändra kristallernas storlek och
utseende, och han kan sålunda koka små eller stora,
skarpa eller matta kristaller, ja, till och med olika
korn i samma kok.
Har saften i vacuumpannan erhållit vederbörlig
koncentrering, uttappas hon antingen omedelbart
i kristalliseringskärlen eller vanligare i den
s. k. kylaren. Det förra förfaringssättet användes
nu mera sällan och hufvudsakligen vid behandling af
efterprodukterna eller sämre råsocker. Går fyllmassan
från vacuumpannan till kylaren, hvilket vid kokning
på korn alltid är fallet, måste hon här uppvärmas,
innan hon fylles i formarna. Namnet »kylare»
är för den skull nu mera temligen oegentligt. Det
härleder sig från en tid, då den behållare, hvari den
färdiga fyllmassan uttömdes, gjorde fullt skäl för
detta namn, i det att den i öppna pannor inkokade
saften verkligen deruti fick afsvalna, innan hon
fyldes i kristalliseringskärlen. Nu mera, då den i
vacuumapparaten färdigkokade fyllmassan knappast har
halfva den värmegrad, som hon egde, då koncentrering
försiggick öfver öppen eld, är det nödigt att
uppvärma henne till en viss högre temperatur, enär
erfarenheten visat, att denna är fördelaktig för den
i formarna försiggående kristalliseringen. Under denna
anvärmning i kylaren omröres sockermassan beständigt,
för att blifva fullt likformig. Har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
