Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kaffeplantagerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den starkare fruktutvecklingen dagligen morgnar och
aftnar en regelbunden vattning, liksom han äfven,
synnerligast under sin första utvecklingsperiod,
behöfver skydd mot solstrålarnas omedelbara
inverkan. I trakten kring Mokka i Jemen ligga
plantagerna på det s. k. Kaffeberget, tre till
fyra mil från kusten. De högsta delarna af detta
berg äro kala och likna deri de midt emot belägna
abessinska. Sluttningarna äro terrassformigt ordnade
och, utom med kaffe, äfven planterade med vin,
persikor och aprikoser. Jorden är styf och tung,
mycket torr och ligger mot öster. Invid vägarna,
som föra till de berömda kaffeträdgårdarna, äro
en mängd kaffehyddor (mokeijas) och friherbergen
uppförda. I de senare erhålla de resande på bestämda
dagar kisjer, varmt durrabröd, kamelmjölk och smör,
allt utan betalning. Kisjer är den i Jemen brukliga
drycken, som beredes af den torkade köttiga delen
af kaffebären, hvarmed de fattiga klasserna få nöja
sig. Utförseln af bönor uppgår ärligen till inemot
8 000 balar, hvarje bal innehållande 350 skålpund.
De rika tugga kaat, abessinskt te.
Kaffeplantagerna på Java, som betäcka de
vulkaniska bergens sluttningar, äro genomdragna
med vattenledningar och ordentliga vägar samt ha
ej sällan utseende af vackra parkanläggningar. Vid
anläggning af nya plantager låter man här och der
skuggträd qvarstå, såsom vi af fig. 35 kunna se. Till
beskuggning af de unga kaffeplantorna användes
mycket korallträdet (erythrina lithosperma). Det har
likväl den olägenheten att, då det har sin fulla
löfdrägt, ge allt för mycken skugga, hvaremot det
efter löffällningen lemnar nästan ingen. På Sumatra
planteras derför i stället en dadapart, (hypaphorus
subumbrans), som äfven på Java mycket användes. Till
nyplantering utses vanligen ett stycke s. k. urskog
med ett gynsamt läge. Finnes tillfälle att kunna
tillgodogöra de bästa trädstammarna som bygnadsvirke,
nedhuggas dessa i första hand, hvarefter den mindre
ungskogen förbrännes till aska, hvilken tjenar, till
gödningsmedel. Det sålunda afröjda fältet indelas i
regelbundna rutor, hvarpå de unga plantorna utsättas
i rader med 4 fots afstånd mellan hvarje rad och 8
fots mellan hvarje planta och i förbund, så att i
den tredje raden buskarna komma att stå midt emot
den första radens. För uppdragande af plantor utsås
friska bönor på särskilda sängar. Efter fyra veckor
komma de upp, och efter åtta månader äro plantorna,
som då uppnått en höjd af l–2 fot, så kraftiga, att
de kunna utplanteras. För detta ändamål uppryckas
de vanligen utan synnerlig omsorg, nedstickas på
planteringsfältet i förut gjorda hål så, att pålroten
kommer att stå lodrätt ned, hvarefter jorden omkring
dem tillmakas med fötterna. Är tillräckligt sörjdt
för vattning, frodas dessa plantor sedan väl utan
något vidare åtgörande. Det kring dem uppstickande
ogräset måste tid efter annan undanrödjas. I andra
året ha de redan en höjd af 5–7 fot; de börja då
blomma, några sätta äfven frukt, men gifva först
efter tredje året en rikligare skörd.
Det är nästan allmänt brukligt, att buskarna på tredje
året beskäras på det sätt, att den i midten befintliga
telningen utbrytes och de ofruktbara skotten borttagas,
på det de må få en låg buskform och skörden derigenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
