Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning - Kulturhistoriskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
odling egnas den största omsorg, och med sädesslagen,
kaffet och teet, sockerröret och bomullsbusken delar
han det herravälde öfver menskligheten, som naturen
gifvit växtverlden. Öfver hela jorden har han utbredt
sig; än uppsökt, än föraktad, omhuldad eller fördömd
af lagstiftarna, har han under tidernas lopp vunnit
sin nu varande betydelse af ett kulturmoment.
<bKulturhistoriskt.</b> »I den gamla goda tiden – så
berättar Grube den persiska sagan om tobaksrökandets
ursprung – då en hvar hade allt hvad han önskade,
lefde i Mekka en ung man, så god och älskvärd,
som unga män den tiden plägade och som de nu för
tiden borde vara. Han hade många skatter, men
ingen värderade han dock högre, ingen vaktade han
omsorgsfullare, än en skon och dygdig hustru. Men
hon insjuknade och dog. Förgäfves uppbjöd han hela
sin själskraft, för att ej duka under för sin smärta;
han sökte förströ sig med resor, han tog med profetens
tillstånd de fyra skönaste jungfrurna i Mekka till
sina hustrur, men ingenting kunde dock bringa ur
hans tankar förlusten af den dyrbara perlan, och
bekymret tärde synbart på hans lifsmärg. I denna sin
nöd beslöt han uppsöka en from man, hvars vishet han
ofta hört prisas. Denne bodde långt in i öknen, i en
enslig klipphåla. Den unge mannen uppsökte honom,
och den fromme enstöringen mottog ynglingen som en
fader mottager en son, öfver hvilken han känner sig
stolt. Han bad honom öppna sitt hjerta, och sedan
han hört berättelsen cm hans lidande, sade han:
»Min son, gå till din hustrus graf, och du skall der
finna en ört; stick henne i ett rör, antänd henne
och sug in röken. Denna ört skall bli din hustru,
din fader, din moder, din broder, men framför allt
en klok rådgifverska; hon skall lära din själ vishet
och muntra ditt sinne.» Och då örten visat sin
underbara kraft, kommo äfven andra, som ej förlorat
sina hustrur, kanske just derför.»
Den blåa, sakta upphvirflande röken leder tanken
från det närvarandes sorger tillbaka i minnenas
glada verld, eller målar han för rökaren framtiden
i förhoppningarnas skimrande ljus. I en fullkomlig
overksamhet kan endast den slöe nedsjunka, men i den
fullkomliga hvilan vid fullt medvetande ligger något
välgörande för den, som ansträngt sig, och molnen ur
pipan äro derför en efterlängtad vederqvickelse. De
fordra ingen ansträngning hvarken af kroppen eller
själen, men syselsätta genom sitt vexlande spel
den aldrig tröttnande fantasin. Att röka i mörkret är
derför ej förenadt med någon njutning. Rökandet är ett
förträffligt medel att samla tankarna, ty då sinnena
deraf lindrigt syselsättas, men ej upphetsas, förmår
anden fritt och obehindradt utveckla sin verksamhet.
Näppeligen torde likväl detta ha bestämt någon rökare
att i tobaken skaffa sig ett dagligt njutningsmedel
eller att öfvervinna de obehagliga följderna af den
första rökta pipan; fast hellre torde det väl vara
det bedröfliga efterhärmningsbegäret, som ensamt
beredt spridning åt en sed, hvilken i och för sig
just ej kan räknas till de vackraste. Gossen ser den
fullvuxne röka, och då han är förbjuden att göra det
samma, kittlas han desto mera af sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
