Uppfinningarnas bok / Femte bandet. Det dagliga lifvets kemi / 105 (1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kulturhistoriskt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fåfänga att göra mannens förmånsrätt till sin
egen. De första obehagen, ingenting annat än
svaga nikotinförgiftningar, öfvervinnas, och
först småningom träder den välgörande narkotiska
verkningen i förgrunden och låter den förståndige
mannen fortsätta som en kär vana, hvad den dåraktige
gossen i otid börjat.


Fig. 49. Tvådelad indiansk tobakspipa.

Ehuru en annan sägen leder tobakens ursprung från
Muhameds blod, hvilket denne, biten af en orm, skulle
ha utspottat på marken jemte det utsugna giftet, och
muhamedanerna derför säga om den underbara örten,
att hon förenar det bittra i ormens tand med det
milda i profetens blod, har dock växten icke desto
mindre föga skäl att vara stolt öfver de slägtingar,
som botanisterna gifvit honom. Bolmört, spikklubba,
belladonna, men äfven potatis, höra nämligen till
samma familj: alla äro de solanaceer.

Vi särskilja tvä hufvudslag af tobak, hvilka äfven äro
de hos oss hufvudsakligast inhemska. Det ena slaget
är den så kallade landtobaken (nicotiana rustica)
med tjocka, läderartade, runda och aftrubbade blad, en
planta af kraftig undersätsig gestalt med hopträngda
blomvippor, det andra den virginiska tobaken
(nicotiana tabacum). Den förra har ojemförligt mycket
större blad än den senare och skiljer sig från denna
bland annat genom blommans färg, som hos landtobaken
är gulaktig, hos den virginiska deremot röd. Bland
det stora antalet för öfrigt i tobaksböckerna omnämda
och af många botanister särskilda arterna är endast
den kinesiska af något intresse derför, att plantan
(nicotiana chinensis) har ett särskildt namn i Kina
och några deraf velat draga den slutsatsen, att
örten är inhemsk i Ostasien och att rökandet varit
bekant i det himmelska riket redan före Amerikas
upptäckt. Härmed må nu förhålla sig huru som helst;
till Europa har växten och hans egendomliga begagnande
först blifvit införda från Amerika. Då spaniorerna
under Columbus landade på Cuba, funno de infödingarna
röka. De hoprullade tobaksbladen, sålunda de första
cigarrerna, kallades tabaco, och deraf fick hela
växten sitt namn. Om detta möjligen i andra hand
härstammar från ön Tabago, eller om tvärtom denna
och den mejikanska provinsen Tabasco först fått namn
efter tobaken, är ej lätt att säga.


Fig. 50. Gammal indiansk tobakspipa.

De gamla indianerna kände äfven snusandet och
tobakstuggandet, och hos några stammar var njutandet
af tobak ett bland de medel, hvaraf presterna
begagnade sig, för att komma i hänryckning. Ja,
ännu i dag röka de peruanska indianerna vid sina
döda förfäders grafvar den giftiga spikklubbörten,
för att kunna tala vid de bortgångna andarna.

Sättet för tobakens nyttjande har ända till närvarande
tid i hufvudsak endast obetydligt förändrats. Dock
torde det nu mera ej hända, att man i Europa påträffar
pipor, hvilkas rör dela sig i två grenar, af hvilka
en stickes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>