Uppfinningarnas bok / Femte bandet. Det dagliga lifvets kemi / 107 (1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kulturhistoriskt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Rökandet öfverflyttades först till England genom sir
Walter Raleigh, grundläggare af kolonin Virginia. Man
begagnade samma slags pipor som de, hvarur många
indianstammar röka, eller lerpipor, behängda med
brokiga band och små lappar. Men knappast tretio
år derefter hade denna vara, som först gjorde sig
hemmastadd i de finare kretsarna, redan vunnit
en sådan utbredning, att man försökte odla tobak
i Europa. Holland, på den tiden den förnämsta
handelsstaten, gjorde början dermed redan 1615.

Näst rökandet blef nu snusandet en modsak; i dosan
hade man ett medel att lysa, ty hon tillverkades
af de mest dyrbara ämnen och i de mest olika
former. Det vill synas, som Frankrike skulle ha äran
af de första snusarna, medan äran att ha skaffat
rökandet en större spridning tillkommer England,
hvars soldater, som redan voro mästare i konsten, då
de under tretioåriga kriget drogo sina trosförvandter
till hjelp, gjorde tyskarna bekanta med den nya
eröfringen. Osannolikt är dock ej, att bruket af
tobak redan förut varit kändt i Tyskland. Åtminstone
omnämnes i ett bref från den nürnbergske läkaren
Leonhard Doldius till biskopens af Bamberg lifmedikus,
Sigismund Schnitzer, af den 4 april 1604, att ej
blott en persisk ambassad, som detta år inträffade
hos kejsar Rudolf, fann tobak för sitt behof i staden,
utan äfven att det bland nürnbergarna blifvit en
nästan daglig vana att röka tobak ur rör.


Fig. 53–62 Gamla pipstoppare.

I Frankrike snusade man först under Ludvig
XIII, sålunda i första tredjedelen af det 17:e
århundradet. Den tidens eleganta verld skattade
sig lycklig att ha funnit ett nytt fält för sin
andefattiga uppfinningsförmåga. Ett nytt sätt att
bereda tobaken blef ett intressant konversationsämne,
och kavaljerer så väl som de finaste damer höllo sig
ej för goda att på särskilda qvarnar eller dyrbara
rifjern bereda sig det retande pulvret. Formen på
någon särdeles ryktbar persons dosa blef modern,
och i Dusommerards museum skall ännu finnas Marion
Delormes dosa, som då försatte hela salongs verlden i
uppståndelse. Ja, sjelfva sättet att snusa behandlades
med stor vigt. Hr de Larochefoucauld har blifvit
särskildt berömd för det behag, hvarmed han förstod
att vrida dosan mellan fingrarna och låta henne glida
ned i fickan, och skådespelarna öfvade sig, för att
härma hans maner på scenen. Då tobaken, åtminstone
snuset, passade för salongen, kan det ej förvåna,
att till och med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>