Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tobakens kemiska beståndsdelar - Tobakens beredning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tobak t. ex. kan i form af cigaretter rökas äfven
af mindre starka rökare, medan samma tobak i pipan
visar sig starkt narkotisk; en ganska lätt cigarr kan,
fint sönderskuren, vara alldeles onjutbar i pipan.
Tobakens beredning. Fabrikanten, som syselsätter
sig med tobaksbladets beredning, riktar i synnerhet
sin uppmärksamhet på två saker: han söker dels
till en viss grad minska den i synnerhet i de
sämre tobaksslagen betydliga nikotinhalten,
dels öka den fina smaken och lukten. Om han
också i det förra afseendet just ej fattar sin
uppgift från en vetenskaplig synpunkt, har dock
erfarenheten så småningom lärt honom finna det rätta
medlet. Han underkastar bladen en jäsning, låter
dem svettas. Härvid vinner han ock till en del sitt
andra mål; ty jemte en sönderdelning af nikotinet
åstadkommer svettningen äfven en förändring af de
qväfvehaltiga beståndsdelar, som vid förbränningen
lukta oangenämt, samt bidrager äfven omedelbart till
aromens höjande genom bildande af nya, angenäma ämnen.
Omedelbart efter skörden underkastas bladen en sträng
gallring, hvarvid de ljusa skiljas från de mörka, de
mogna från de omogna och de felfria från de mindre
goda. Dervid stripar man dem ofta på samma gång,
i det man antingen med en skarp, platt knif skär
bort stjelken och den starka medelnerven, eller
ock begagnar sig af två fasta, på ett afstånd af
medelnervens tjocklek från hvarandra sittande knifvar,
hvaröfver man drager bladet.
För öfrigt är det endast på de finare sorterna man
tager bort stjelken; de sämre låter man blott gå
mellan två nära intill hvarandra stälda valsar,
hvarvid medelnerven krossas. Härigenom bli de
böjligare och förbrinna lättare.
Äro bladen på sådant sätt sorterade och beredda,
följer närmast att inleda det kemiska förloppet. Man
lägger då knipporna lagervis på hvarandra i högar,
ungefär som man bygger stora staplar. Bladens spetsar
ligga inåt, stjelkarna utåt, hvarvid man sörjer för,
att inga stora mellanrum bildas, utan att allt ligger
så fast som möjligt på hvart annat.
Genom tobakens fuktighet och fetma råka bladen snart
i svettning och upphettas dervid betydligt. I det inre
af högarna äro jäsningen och värmebildningen starkare
än på utsidan, och för att erhålla en likformig vara,
sammansätter man derför de 4–6 fot höga och breda
högarna af olika tobakssorter, hvarvid man lägger
de bättre bladen i midten och använder de sämre till
ytterväggarna.
En stor uppmärksamhet på den förändring, som under
svettningen försiggår i högarnas inre, är högst
nödvändig. Uppvärmningen får ej gå för långt, emedan
bladen då lätt bli för mörka och man ej vinner den
fina arom, som åsyftas. Vidare måste man tid efter
annan, efter 3–5 veckors förlopp, lägga om staplarna,
hvarvid man, för att åstadkomma en jemnare svettning,
lägger den tobak, som bildade den gamla stapelns
yttre, inuti den nya stapeln. Man kan för öfrigt när
som helst afbryta jäsningen, om man tar i sär högarna
och underkastar de varma fuktiga knipporna en hastig
torkning, hvarvid fermentet blir till en viss grad
dödadt. Visserligen börjar det åter visa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
