Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tobakens beredning - Röktobak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lif och kraft vid den varma årstidens inträde, liksom
vinet i fatet blir oroligt, då rankan blommar, men
den kraftigaste jäsningen är öfver. En långsam,
torr jäsning kan äfven försiggå, sedan tobaken
lagts på lager, och det är ett bekant förhållande,
att tobaken till en viss tid vinner i godhet med
åldern. Många sorter göra dock undantag härifrån;
dessa äro, i likhet med de viner, som endast kunna
förtäras unga, mest välsmakande strax efter jäsningen.
Stundom före, stundom efter svettningen
företages med de sorter, som skola försändas, den
s. k. glättningen[1], hvilken består deruti, att
arbetaren med handen sorgfälligt glättar de stora
bladen på knäet eller på bordet och sedan lägger dem
noga på hvarandra, så att nerv ligger på nerv. Ett
antal af omkring sexton sådana blad bindes fast
tillsammans med stjelkarna och pressas mellan små
tunna träskifvor.
Röktobak. Den ojemförligt största mängden tobak
förbrukas antingen i form af spunnen (rulltobak) eller
skuren (knaster) eller cigarrer, och det är derför
ej mer än billigt, att vi först egna uppmärksamhet
åt beredningen af röktobak.
Det första fabrikanten har att iakttaga är en förnyad
sortering, ty de hundratals under olika namn och
till olika pris utbjudna varorna uppkomma ej endast
genom plantornas, utan äfven till en stor del genom
bladens olika beskaffenhet, deras större eller mindre
utveckling, olika mognad, torrhet samt föregående
behandling, och i följd häraf är det nödvändigt att
skilja de goda från de mindre goda. Tobaksodlarna
sjelfva göra visserligen ofta processen kort och
röka utan vidare omständigheter de torkade bladen,
men invånarna i Panda på Afrikas vestkust röka till
och med de torkade bladen af apbrödsträdet, och
detta kan sålunda ej bli bestämmande för oss. Vår
fint utbildade smak fordrar nämligen, att tobaken
genomgår en ytterligare skola.
Liksom kineserna särskildt parfymera sitt te,
bruka äfven tobaksfabrikanterna försätta bladen med
mångahanda ämnen, afsedda att höja deras lukt och
smak. Liksom inom kokkonsten ha dessa tillsatser för
smakens höjande blifvit kallade såser.
Såsens beredning är nästan i hvarje fabrik en ytterst
noga bevarad hemlighet. Afkok på russin, plommon,
lakritsrot eller upplöst socker, honung, utspädd
sirap, hallonsaft, franskt vin, malaga m. m. användas
i de mest olika blandningar, såsom befordrande
svettningen. För att öka vällukten användas enbär, te
och kryddor (såsom anis och fenkål) eller välluktande
hartser, såsom storax, benzoe, mastix, och om man
läser recepten, skulle man lätt kunna tro, att det
ej finnes något ämne ur djur- eller växtriket, som
ej blifvit användt i någon tobakssås. Endast den
starka vidbrända lukten hos många cigarrer eller
påträffandet af något svart hårstrå säger rökaren,
att hans cigarr stundom innehåller ämnen, som ej äro
alldeles i hans smak.
Tobaksbladens »såsande» eller betning sker antingen
på det sätt, att bladen doppas ned i såsen, eller
sålunda, att de allt emellanåt fuktas dermed. Derpå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
