Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mjölksaftrika vallmofrukten i det jäsande vinet, hvars
berusande kraft deraf i utomordentlig grad förstärkes.
Den ojemförligt största mängden intorkad vallmosaft
rökes dock som opium, framför allt i östra Asiens
afspärrade kejsarstater, medan turkar, perser och
araber njuta henne i form af piller och européerna
som tinktur. Hos muhamedanerna finnes ett slags
opiumkonfekt, som är stämplad med orden »masj-allah»,
d. ä. Guds gåfva.
Opiumrökaren begagnar en liten pipa, hvars
metallhufvud har en urhålkning jemt så stor, att
hon kan rymma ett piller af en ärts storlek. Med
denna pipa sätter han sig ned på divanen eller på
en enkel madrass och insuger den döfvande röken,
tills han kommit i det efterlängtade tillståndet af
lycksalighet. Att tända pipan och röka henne fordrar
en viss öfning.
Det preparat, som rökes af kineserna, är ej det opium,
som af engelsmännen sändes i handeln; fast mera måste
det, innan det kan rökas, beredas på ett särskildt
sätt, som i Journal of the indian archipelago af en
resande beskrifves sålunda. »Två opiumpåsar uppskäras,
och innehållet tömmes i en jernpanna, som sättes
öfver en svag koleld. Massan omröres med en träpinne,
tills allt är smält, hvarefter hon fördelas i två
pannor och långsamt upphettas öfver svag eld, tills
all fuktighet blifvit utdrifven. Opiet kan nu lossas
i skifvor; dessa läggas i korgar, hvilkas bottnar
äro betäckta med flera lager vanligt papper och som
sedan sättas öfver pannor. Derefter öfvergjuter man
skifvorna med kokande vatten, hvilket sipprar igenom
och tager med sig de lösliga beståndsdelarna, medan de
olösliga stanna qvar i korgarna. Den vätska, som gått
igenom, afdunstas försigtigt under oafbruten kokning,
och derunder är en person ständigt syselsatt att med
pennfjädrar borttaga all den smuts, som med skummet
samlar sig på ytan, samt att hindra vätskan från
att vidbrännas. När den degiga massan låter draga ut
sig i mycket långa trådar utan att brista, har hon
fått den tillbörliga fastheten, och man afsvalar
henne nu med stora fläktar, hvarefter hon bringas i
handeln, förvarad i bleckaskar. Detta är så kalladt
tsjandu. Muddet åter är en vara, som framställes ur
affallet i tsjandubutikerna. Köpmannen har nämligen
alltid till hands en tyglapp, hvarpå han torkar
sina fingrar, knifvar m. m., som blifvit orenade af
tsjandun. Dessa lappar urkokas, och då vätskan blifvit
afdunstad till en sirap, inknådas deri mycket fint
sönderhackade sockerrörsblad, hvarefter massan formas
till piller, som förtäras af de fattiga.
Tsjandu är ett mycket häftigt gift, och fjerdedelen
af en gulddollars vigt deraf är nog, för att inom
en timme döda en vid opium ovan person. Det bästa
motgiftet är kokosnötolja, som framkallar ögonblicklig
kräkning. Inbitna rökare kunna emellertid förtära
betydligt större mängder deraf, innan något rus
inställer sig; man börjar med en helt liten dos,
1–2 korn, och ökar honom, i den mån nerverna
vänja sig dervid, till 20–40 gånger så mycket. Så
betydliga mängder rökas dock ej på en gång, utan
med mellantider, ty opiumrökaren sofver ej länge,
utan griper genast han vaknar åter till pipan,
tills den narkotiska sömnen å nyo sluter hans
ögonlock. Drömmarna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
