Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opium - Opiets kemiska beståndsdelar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fantasierna under ett sådant rus skola vara i hög grad
lifliga; men det är naturligt, att genom detta, liksom
genom hvarje annat konstladt retmedel, äfven den
sundaste organism efter några år skall ruineras. All
energi försvinner, en kraftig viljeyttring är omöjlig,
och häri ligger skälet, hvarför den, som vant sig
vid denna njutning, sällan har nog mycken styrka
att afstå från den förderfliga vanan.
Njutningen af opium har, liksom bruket af tobak,
två skeden. Intaget i ringa mängd, muntrar det
sinnet och väcker hos menniskan den behagliga
känsla, som medvetandet af den fulla besittningen
af alla själs- och kroppskrafter skänker. Tankarna
och framför allt fantasibilderna blifva i hög grad
lifliga och försätta ålderstigna i ett tillstånd
af ungdomligt drömmeri. Verkningarna äro sålunda
i denna riktning de samma som vinets, men härtill
kommer äfven stegringen af den fysiska kraften,
hvarigenom opiumrökaren sättes i stånd att tidtals
uthärda otroliga ansträngningar. Visserligen följer
på denna stegring en lika stor slapphet, men härpå
tänker ej den kortsynte rökaren, som,, gripande
efter ögonblickets njutning, tanklöst offrar sin
framtid. Den svaghet och det äckel, som infinna
sig efter ruset, döfvar han med en ny, oupphörligt
stigande dos, och man berättar, att en och annan,
som börjat med 1 korn, slutligen kommit till en
daglig dos af 2 ort, en portion, som de ej vågat
öfvergifva af fruktan att ögonblickligt nedsjunka
i det eländigaste tillstånd. Munnen och halsen bli
torra, inelfvorna äro så förslappade, att de knappast
kunna röra sig, hvaraf åter den naturliga följden
blir, att matsmältningen hämmas och all matlust
försvinner; endast en outhärdlig törst plågar de
eländiga. Naturligtvis sjunka krafterna oupphörligt,
och döden kommer inom kort som en följd af denna
ohyggliga slapphet. Passionerade opiumrökare uppnå
sällan högre ålder än 40 år.
Opiets kemiska beståndsdelar, som äro orsaken till
dessa verkningar, tillhöra till största delen de
organiska baserna och finnas till 24, ja, ända till
30 % deruti. Bland dessa baser är morfinet eller
morphium det vigtigaste, emedan det förekommer i
den största mängden. Man erhåller det på olika sätt;
så t. ex. kan man urlaka det i handeln förekommande
opiet med svagt syrligt vatten och blanda ammoniak
till filtratet, då det svårlösliga morfinet
utfälles. Beredningsmetoden för det kemiskt rena
morfinet, sådant det i medicinen användes, är dock
för omständlig att här kunna beskrifvas.
I rent tillstånd bildar denna alkaloid små färglösa,
fyrsidiga pelare, som utan sönderdelning kunna
upphettas till 300° C. I varmt vatten löses han något
bättre än i kallt; kokande alkohol löser ungefär
1/20 af sin vigt deraf. Morfin ingår förening med
syror till salter, och det är dessa, ättiksyradt
morfin t. ex., som i medicinen ha en så vidsträckt
användning.
Jemte detta ämne förekomma i opium äfven några andra,
likartadt verkande och kemiskt dermed beslägtade
alkaloider. Huru många dessa alkaloider verkligen
äro, kan för närvarande ej med säkerhet uppgifvas,
ty nästan årligen tror man sig ha upptäckt någon
ny, medan en eller annan bland de gamla ansetts
tvifvelaktig eller blifvit utdömd. Enligt de senaste
uppgifterna skulle i opium finnas åtminstone 15 eller
kanske 19 alkaloider, bland hvilka de näst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
