Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hasjisj - Humlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är en känd sak, att många personer ej kunna
stå ut med att länge uppehålla sig i närheten af
ett blommande hampfält, och orsaken härtill ligger
i den, i synnerhet under blomningstiden, rikliga
utsvettningen af hartsartade ämnen, som redan i helt
ringa mängd gifva luften en bedöfvande verkan. Redan
i forntiden inandades man ångorna från brinnande
hampa, för att dermed berusa sig, och Herodotos
uppgifver, att denna vana varit allmänt utbredd bland
skyterna. Hos oss har detta bruk antingen aldrig haft
någon stor spridning eller ock blifvit undanträngdt
af andra narkotiska njutningsmedel. Mot denna senare
förklaring kan dock invändas, att turkar, inder och
perser, hvilka äro de största tobaksförbrukarna
och derjemte stora opiumvänner, långt ifrån att
lemna hampan å sido, tvärtom i onaturlig grad njuta
deraf. Men den slöe, hvarje ansträngning skyende
österländingen, hvars uppfattning af tillvarons
ändamål genom koranen hålles inom trånga gränser,
kan möjligen med mindre skada drömma bort sitt lif;
nordbon deremot tvingas af naturen till en oafbruten
kamp, och nödvändigheten af en klar tankegång gör det
för honom omöjligt att hängifva sig åt en njutning,
hvaraf både själ och kropp slutligen förslappas.
De sätt, hvarpå man af hampan gör sig ett narkotiskt
njutningsmedel, äro olika. I Persien och Marokko
afplockas bladen vid blomningstiden och torkas,
hvarefter i synnerhet spetsarna och de finare delarna
af bladen äfvensom blommorna rökas i små pipor. Å
andra sidan bereder man äfven genom afkok med
vatten, som försättes med något smör, ett extrakt,
som intorkas och nyttjas som opium. Det uppblandas
med hvarjehanda kryddor och kallas af araberna davamese.
Slutligen plägar man äfven uppsamla det ur
hampans blad och blommor utsipprande hartset, hvilket
man nyttjar dels i pillerform, dels som tinktur,
eller ock röker tillsammans med torkade växtdelar. Det
sätt, hvarpå hartset (momia eller kurrus) insamlas,
är så egendomligt att vi måste omnämna det. Under
den tid, då detta klibbiga ämne i riklig mängd
utsvettas, springer mellan de tätt stående raderna
af hampstänglar en mängd kulis (kinesiska arbetare),
klädda i stora läderförskinn. Genom skakningen och
vidrörandet nedfalla hartsdropparna och fästa sig på
det skrofliga lädret och på arbetarnas hud, hvarifrån
de sedan bortplockas.
Till sina verkningar öfverensstämmer hasjisj i
viss grad med opium, men är dock i andra afseenden
väsentligt olikt det samma. Liksom af opium framkallas
äfven af hasjisj en bedöfning, hvarunder smärtor och
oangenäma sinnesintryck i vida mindre grad än eljest
förnimmas. Deremot framträder fantasin lifligare och
friare vid bruket af hasjisj än vid njutandet af opium
eller andra narkotika, och en hög grad af liflighet
och munterhet är också en framstående verkan af den
indiska hampan. Förtärd i stor dos, verkar hasjisj en
egendomlig kramp hos musklerna, en s. k. katalepsi,
bestående deruti, att hela kroppen eller lemmarna
stanna orörliga i den ställning man gifvit dem.
Humlen är bland de narkotiska njutningsmedlen
näst tobaken det, som har den vidsträcktaste
användningen. I användningssättet skiljer han sig
dock från de öfriga narkotika deruti, att han ej,
som dessa, användes ensam, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
