Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Humlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alltid i blandningar, i hvilka han tillika ingår
som krydda. Han är en af de väsentligaste
beståndsdelarna i ölet.
Tillsatsen af humle till maltdryckerna tyckes ej
varit känd af romarna, hvaremot de gamla tyskarna
redan tidigt synas varit förtrogna dermed. Särskilda
anläggningar för odling af humle, humlegårdar,
humulariæ, omnämnas i Tyskland redan i första
fjerdedelen af nionde århundradet, och sannolikt
har humlen härifrån blifvit spridd till de länder,
der hans odling och förbrukning nu mera nått en
förvånande höjd. Till Nederländerna skall han ha
kommit i början af 14:e århundradet och till England
hundra år senare. I det sist nämda landet kom han,
som tillsats till ölet, allmänt i bruk först i
början af 17:e århundradet, ty det är ej sannolikt,
att Londons befolkning endast ville söka skydd
mot en öfverdrift, då hon hos parlamentet klagade
öfver denna tids två onda ting: stenkolsröken, som
förpestade luften, och tillsatsen af humle till ölet,
hvaraf dryckens smak förderfvades.
Med öldrickandet, som från de germaniska folken
spridt sig till jordens alla civiliserade nationer,
har äfven humleodlingen vunnit insteg öfver allt,
och hon lägger oupphörligt under sig allt större
jordsträckor. I Storbritannien ensamt förbrukas
årligen minst 47 millioner skålpund humle,
d. v. s. ungefär en tredjedel mer än den årliga
tobaksförbrukningen. Nyligen har Amerika i en allt
jemt stigande grad deltagit i humleodlingen, men
de sorter, som der odlas, äro ej så omtyckta som
den engelska, nederländska, böhmiska och baierska
humlen. Möjligen minskar sjöresan humlens godhet,
hvilken för öfrigt, såsom beroende på närvaron af
flygtiga, lätt förstörbara ämnen, aftager med tiden.
Humlens ringa hållbarhet är också ett skäl, hvarför
vid olika rikliga skördar priset är underkastadt
så orimliga vexlingar. Under ett år, då skörden är
riklig, kan centnern sålunda i Tyskland kosta knappa
34 rdr, medan samma vigtmängd nästa år, om skörden
då är klen, kan kosta åtta gånger så mycket. Och
dessa följder af skördarnas ojemnhet kunna i följd
af humlens ringa hållbarhet ej undanrödjas medelst
äldre förråd, om också säljarna ofta nog försöka att
genom svafling och åtskilliga andra åtgärder gifva
gammal humle ett färskt utseende. I Tyskland odlas
humle i stor skala i flera trakter af Baiern, Baden,
Würtemberg, Elsass, Lothringen o. s. v. I Baiern var
humleodlingen förr af ringa betydenhet, men har nu
gått ansenligt framåt, så att år 1866 frambragtes 230
000 centner, då deremot 1858 blott erhöllos 90 000
centner. I Baden frambringas ungefär 24 000 till 30
000 centner och i Würtemberg ungefär lika mycket. Den
böhmiska humleodlingen ger 61 000 centner. Elsass och
Lothringen lemna 45 000 centner och Posen ungefär lika
mycket. Mycket betydlig är humleodlingen i Belgien,
från hvilket land 1865 utfördes nära 61 000 centner,
till ett värde af mer än 4 millioner rdr.
Humleplantan, ej den vilda, som i trädgårdarna
uppdrages som en prydlig slingerväxt, utan den odlade,
som härstammar från den vilda, torde till sitt yttre
vara tillräckligt känd. Hennes odling fordrar en
mycket god, djup mylla, bäst med soligt läge mot söder
eller vester och skyddadt för skadliga atmosferiska
inflytelser, frost, dimma, blåst o. s. v. Humlen är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
