Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Humlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klängväxt, och man måste derför gifva honom tillräckliga
fästpunkter under växandet. Humlegårdarna erbjuda med
sina hängande bladgirlander, sin saftiga grönska och
sina yppiga blomkottar en särdeles täck anblick.
I blomkottarna finnes den verksamma beståndsdelen,
och humleskörden infaller derför vid den tidpunkt, då
dessa nått sin fulla utveckling. För humleländerna är
denna skörd af lika stor betydelse som vinskörden för
Ungarn och Rheinländerna. De nyss plockade kottarna
ha en kryddartad, narkotisk lukt, som härrör från
eteriska och hartsartade beståndsdelar. I synnerhet
är det två ämnen, hvilkas större eller mindre mängd
i humlen väsentligt bestämmer hans godhet och värde.
Dessa ämnen finnas i det så kallade humlemjölet,
lupulinet, hvilket som ett gult, af idel
små korn bestående stoft kan genom skakning
erhållas ur kottarna. Detta mjöl, hvars mängd
i goda humlesorter stundom utgör en sjettedel
af blommornas vigt, utgöres af små hartskorn,
som endast äro obetydligt lösliga i vatten, ha en
angenämt bitter smak och, liksom narkotika, i ringa
mängd verka lugnande på nerverna. I alkohol lösas de
lättare, och denna lösliga beståndsdel är ett rödgult,
genomskinligt harts af mycket aromatisk, men ej bitter
smak. Humlebitter innehålles i humlemjölets öfriga
beståndsdelar, men derjemte finnas der äfven garfsyra
och en egendomlig flygtig olja. Humlens beståndsdelar
göra ölet ej blott kryddsmakande och narkotiskt,
utan ha derjemte den egendomliga verkan, att de göra
efterjäsningen långsammare och sålunda spara en del
socker, som ej förvandlas till alkohol. I detta
hänseende äro de sålunda nödvändiga tillsatser.
Humlens ofvan nämda ringa hållbarhet har föranledt
åtskilliga försök att utdraga de flygtiga ämnena och
sålunda till kommande dåliga tider spara de fruktbara
årens välsignelse. Hittills ha dock dessa försök ej
slagit synnerligt gynsamt ut; den fina lukten och
den ömtåliga aromen kunna ej bevaras, åtminstone ej
genom de använda metoderna, och bryggarna sjelfva
föredraga sämre humlesorter, blott de äro färska,
framför de af bättre sådana
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
