Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biprodukter vid spritjäsning. Finkelolja, eterartade ämnen m. m. - Finkeloljans sönderdelningsalster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pimstensstycken, som blifvit dränkta i bomolja. Bomoljan
upptager då de illasmakande ämnena, men kan befrias
från dem och göras användbar genom upphettning i en
ström vattenånga. Det enklaste och säkraste medlet
är dock distillering af finkelhaltigt bränvin öfver
hård tvål, som fullständigt qvarhåller finkeloljan.
Vid fabriksmässig beredning kan man naturligtvis
ej använda något af dessa hjelpmedel, emedan man
har att förarbeta allt för stora mängder. Här hjelpa
särskilda s. k. deflegmationsapparater, hvilka grunda
sig på finkeloljans svårflygtiga beskaffenhet och åt
hvilka vi i det följande skola egna en mera utförlig
beskrifning. Alkoholens och finkeloljans olika
flygtighet ger for öfrigt ett lätt medel i handen att
upptäcka en halt af finkelolja i bränvin; man gjuter
nämligen något af vätskan i varmt vatten och låter
blandningen stå någon tid i värme; när alkohollukten
nästan försvunnit, framträder lukten af finkelolja.
Finkeloljans sönderdelningsalster. Trots sin
vedervärdiga lukt är finkeloljan ett råämne för
beredande af de i hög grad välluktande ämnen, som
komma i handeln under namnet fruktessenser och
bland annat användas till att gifva god smak åt
konfityrer. Ur finkeloljan kan, om man låter vatten
utträda ur hennes sammansättning, uppstå ett nytt
ämne, amyloxid, som med syror förenas till ämnen,
hvilkas lukt ej ens har den mest aflägsna likhet
med finkeloljans. Så har ättiksyrad amyloxid lukt
af de finaste päron och har i följd deraf erhållit
benämningen päronolja, valeriansyrad amyloxid
luktar af äplen och smörsyrad amyloxid af aprikoser
o. s. v. Emellertid är lukten af dessa oljor i
oblandadt tillstånd allt för stark, hvarför de
utspädas med sprit.
Kemin har ett tacksamt fält att bearbeta i
undersökningen af de ämnen, som vid en långvarig
jäsning ofta nog på ett öfverraskande sätt
uppträda, försvinna samt uppträda å nyo. Som ett
exempel välja vi den herliga bouquet, som fås från
riesslingdrufvan. Drufvans saft har ingen bouquet;
på sin höjd luktar hon af skämda vindrufvor; äfven
den i full jäsning befintliga saften har ej någon
utmärkt lukt, ehuru hon, trots sin ringa halt af
alkohol, är ganska berusande. Vid jäsningens slut,
då jästen sjunker till bottnen, kan man förnimma lukt
af bittermandel (hvilken egenhet ej återfinnes hos
den jästa saften af andra slags vindrufvor). Denna
lukt försvinner småningom och efterträdes af
riesslingbouquet. Först efter ett års lagring har
denna bouquet blifvit fullständigt utvecklad samt
bibehåller sig oförändrad i flera år, om vinet
förvaras i en kall källare. Slutligen blir bouqueten
mindre behaglig, hvarjemte en skarp bismak infinner
sig. Alla dessa olika grader äro ingenting annat
än olika afdelningar af jäsningsförloppet, utmärkta
genom särskilda nybildade ämnen. Dylika förändringar
äro af stor betydelse vid konjakstillverkning af vin.
Det är en temligen vanlig villfarelse att tro, att
man kan erhålla denna öfver hela verlden omtyckta
bränvinssort genom att distillera drufvin, som ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
