Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spritberedning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spritberedningen fortfarande komma att stå i närmaste
samband med landthushållningen, så länge hon uteslutande
berodde af den senares alster. Nu har hon deremot
höjt sig ur detta beroende till en sjelfständig
ställning och derför blifvit af en ganska stor
nationalekonomisk betydelse. I Europa tillverkas
årligen minst 573 millioner kannor sprit, hvaraf den
största delen fortares.
När och huru distilleringskonsten uppfans, känner man
ej. Distillerade drycker voro obekanta för de gamla
romarna och grekerna. Man berättar, att arabiska
läkare i 10:e århundradet först framstälde ett
distillat af vin, hvilket användes till läkemedel –
en från 11:e århundradet härstammande skrift af den
arabiske läkaren Abul Casem i Cordova omnämner först
konsten – men dess beredning hölls hemlig. Först
i 14:e århundradet lärde en läkare i Montpellier,
vid namn Arnould de Villeneuve, konsten att
genom distillering af vin bereda bränvin (spiritus
vini). Mannen trodde bränvinet ega utomordentliga
egenskaper som läkemedel samt ansåg det vara ett
medel att förlänga lifvet ända till Metusalems ålder,
hvaraf det franska namnet eau de vie eller det
latinska aqua vitae. Andra härleda det latinska
namnet på annat sätt; enligt dem skall drycken
ursprungligen hetat acqua vite eller acqua di vite,
vatten af vinrankan, samt kommit från Italien och
Spanien. Engelsmännen blefvo i 12:e århundradet
bekanta med aqua vitae vid en tid, då deras grannar
irländarna sedan länge kände konsten att bereda
det. Säkert är, att i 14:e århundradet kom från
Italien i handeln ej blott ett distillat af vin, utan
äfven flera olika sammansatta likörer. I synnerhet
i klostren lärde man sig konsten att bereda dessa
drycker samt äfven att fullkomna dem. I Sverige
användes bränvin ända till slutet af Gustaf I:s
regering blott som läkemedel; först mot slutet af
16:e århundradet blef det en vanlig dryck.
Det ligger ingenting öfverraskande deruti, att,
sedan man lärt sig distillera bränvin af vin, man
äfven försökte dis tillera andra jästa vätskor, såsom
öl, och sålunda uppstod bränvinsbränningen. Då
slutligen odlandet af potatis fick allt större
utbredning, grep man till detta råämne. Potatis är
nämligen så rik på stärkelse, att skörden af ett
tunnland potatis lemnar nära 3 1/2 gånger så mycket
alkohol som ett lika stort rågfält, ett förhållande af
stor nationalekonomisk betydelse. Bränvinsbränning,
såsom binäring till landtbruket, har äfven andra
följder af stor vigt. Genom distilleringen utdrifves
alkoholen, och i bränvinspannan qvarstannar en
på närande ämnen rik drank, som användes till
kreatursfoder. De beståndsdelar i dranken, som ej
omsätta sig i djurkroppen till kött eller fett,
blifva gödningsämnen för åkern. Landthushållaren
är således derigenom i stånd att bringa sina åkrar
i ett förbättradt skick samt att bibehålla dem
deruti. Med alkoholen, som endast består af kol, syre
och väte, borttages intet från åkern, som ej strax
kan återställas ur den outtömliga atmosferen. Salterna
komma alltid tillbaka till åkern.
Vid beredning af sprit afskiljes antingen alkohol
ur vätskor, i hvilka han redan finnes färdigbildad,
såsom ur vin, öl, cider m. fl., eller ock erhåller
man honom genom jäsning. Och då, såsom vi redan veta,
blott drufsocker kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
