Uppfinningarnas bok / Femte bandet. Det dagliga lifvets kemi / 151 (1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mäskning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Mäskning. Vi skola först taga i betraktande
mäskning af säd (nämligen råg, hvete, korn och majs,
mera sällan hafre). Sädeskornen förvandlas först
till fint skrot, så att ingen stärkelse må kunna
undgå sockerbildningen. Till en del malt tager man
vanligen 2–3 eller till och med ända till 6–7 delar
omältad säd. Mäskkaret, hvari detta arbete utföres,
är ett stort och starkt träkärl, der blandningen
sker medelst handkraft eller omröringsmaskiner
(fig. 88). I mäskkaret öses först rent vatten,
uppvärmdt till 50–62,5°, derefter tillsättes skrotad
säd, och blandningen förarbetas så, att inga klumpar
uppstå. Efter någon tid tillsättes under flitig
omröring så mycket hett vatten, att värmet stiger
till 65°. Härpå öfvertäckes karet och lemnas, tills
fullständig sockerbildning egt rum, hvartill vanligen
åtgå två timmar. Mäsken får då ej vara mjölklikt
grumlig, utan klar och brunaktig, samt måste ha söt
smak. Detta förfarande vid mäskningen utföres i olika
brännerier på ett något olika sätt.


Fig. 88. Mäskkaret.

Förr, då man hade andra grunder för beskattning vid
bränvinsbränning än mängden af mäsk, var förhållandet
mellan skrot och vatten som 1 : 8; beskattningen
efter mäskkarets rymlighet, som utgick från den
förutsättningen, att man af en gifven mängd mäsk
endast kunde erhålla en viss mängd bränvin, ändrade
snart förhållandet och framkallade tjockmäskningen,
enligt hvilket förfarande vattenmängden minskades,
så att hon endast utgjorde 3 1/2 gånger mer än
skrotet. För att kunna använda så litet vatten var man
tvungen att begagna ånga for mäskens uppvärmning. Då
ett skålpund ånga lemnar 5 1/2 gånger mera värme än
ett skålpund kokande vatten, behöfves naturligtvis
vida mindre deraf än af kokande vatten för att höja
mäskens värmegrad till 65°.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>