Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spritberedning af ris, hästkastanj, hvitbetor o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bland sockerhaltiga ämnen, hvilkas förarbetande är
lättare, då man dertill hvarken behöfver malt eller
mäskning, intager melass första rummet. Med melass
förstår man sirap från sockerbruken, ur hvilken ej
mer något kristalliserande socker kan erhållas. Utom
melass användes äfven dertill hvitbetornas utpressade
saft, i synnerhet sedan potatissjukan börjat anställa
härjningar. Hvitbetsbränvin har en vidrig smak,
och ännu obehagligare är lukten af det bränvin, som
beredes af hvitbetssockermelassen. Vid beredning
af bränvin af hvitbetssockermelass erhålles en på
salter rik dränk, som ej kan användas till foder. Förr
beredde man deraf potaska, men har nu mera temligen
allmänt öfvergifvit denna industrigren, sedan man
upptäckt de rika tillgångar af kalisalter, som finnas
i Stassfurts saltlager. På många ställen, der krapp
odlas, erhålles alkohol som biprodukt ur krapproten,
utan att färgämnet derigenom skadas.
Hos oss har man på senare tider erhållit ett
nytt material för beredande af bränvin i renlaf.
Professor Stenberg vid Karolinska institutet
i Stockholm har nämligen visat, att om denna laf
kokas med utspädda syror, erhålles en sockerhaltig
lösning, hvilken, sedan hon blifvit neutraliserad
med kalk eller soda, kan genom jäst försättas i
jäsning, hvarefter hon vid distillering lemnar
bränvin. I följd af den mängd barr af tall
och gran, som orenar råvaran och knappast kan
bortskaffas, erhåller bränvinet ofta lukt och smak
af terpentin. För öfverförande af lafvens vedämne
till socker användes fördelaktigast arsenikfri
saltsyra, som sedermera neutraliseras med soda,
då koksalt uppstår. Härigenom kan dranken användas
till kreatursfoder. Lafbränvinstillverkningen har
stor framgång i norra Ryssland, Finland samt på flera
ställen i Sverige. Af en centner renlaf erhållas vid
pass 7 1/2 kannor bränvin af 50 procents alkoholhalt.
I huru stor skala bränvinsbränning af laf bedrifves i
Sverige, kan bedömas deraf, att 1871 förarbetades
38 000 centner laf till bränvin.
Dessa äro de vigtigaste råämnena för tillverkning af
bränvin. Till dem ansluta sig andra, hvilka förarbetas
for särskilda ändamål, men for industrin i dess helhet
sakna nästan all betydelse.
På de senaste åren ha två ämnen flera gånger varit
omtalade som råmaterial för beredande af bränvin,
ämnen, hvilka den i kemin oinvigde knappast skulle
kunna tro vara i stånd att lemna bränvin. Dessa äro
ved och stenkol. De ha med alkoholen endast en sak
gemensam: bränbarheten. Sedan gammalt kände man, att
vedämne genom behandling med syror kan alstra socker,
genom hvars jäsning alkohol kan framställas. Att
deremot stenkol kan alstra bränvin, har för ett tiotal
af år sedan blifvit visadt af fransmannen Berthelot.
Man har försökt tillverka bränvin af ved,
men detta råämne synes, trots sin billighet,
ej ha någon synnerligt stor framtid för
sig. Framställningskostnaderna hafva, dels
genom betydlig bränsleförbrukning, dels genom den
erforderliga mängden syror, hittills varit så dryga,
att industrin ej synes fördelaktig. Enligt försök
af ingeniör C. G. Zetterlund erhöllos af 9 centner
sågspån af tall och gran genom kokning under 11 timmar
med 70 skålpund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
