Uppfinningarnas bok / Femte bandet. Det dagliga lifvets kemi / 178 (1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vinets lagring

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

deröfver gjuter ett tunt lager af finaste matolja,
som fullständigt hindrar luftens tillträde och med det
samma ättiksyrebildningen. Det fat, hvarutur man af
tappar vin till fyllning af de öfriga faten, svaflar
man hvarje gång för att förstöra de i luften sväfvande
svampsporer, som inleda ättikjäsningen. Samma ändamål
kan man uppnå, om man låter luften, som intränger
i fatet, stryka genom ett glödande rör eller silas
genom bomull.

Vinet måste vara fullkomligt klart, när det
iskänkes. Har man användt nödig omsorg, blir det
efter några tappningar från jästen klart af sig
sjelft. Inträder ej klarnandet efter en längre tid,
måste man använda särskilda medel, hvilket benämnes
sköning. Vanligtvis begagnas härtill husbloss
(den beredda simblåsan af stören och andra fiskar);
det har egenskapen att draga till sig de grumlande
ämnena samt med dem sjunka till bottnen, hvarefter
vinet kan aftappas klart. Ett utmärkt medel är äfven
spenvarm mjölk (en kanna på 500–800 kannor vin); hon
löpnar snart och tar orenligheterna med sig. Upprepade
försök att klara eller sköna ett vin skada emellertid
ej obetydligt dess beskaffenhet. Röda viner kunna ej
klaras på de anförda sätten, emedan de derigenom
skulle förlora sin färg; äfven det ännu mycket
använda klarningssättet med ägghvita skadar färgen.
Vinets filtrering är derför att föredraga.


Fig. 102. Galls flaska.

Bland sjukdomar, som göra vinet osäljbart, är
det så kallade »sticket», då vinets alkoholhalt
börjat öfvergå till ättiksyra, den svåraste. Man kan
förekomma det derigenom, att faten ständigt hållas
fulla, äfvensom medelst den gallska flaskan. En
annan sjukdom ar den s. k. »böcksern», som snart
går öfver utan att skada vinets beskaffenhet. Han
ger sig till känna genom lukt af skämda ägg,
härledande sig af svafvelväte, som bildas genom
sönderdelning af svafvelsyrade salter (såsom
glaubersalt, gips m. fl.), hvilka lätt öfvergå i
drufsaften, om marken, hvarpå vinet vuxit,
gödslats för mycket. En dylik företeelse kan man
ibland iakttaga hos mineralvatten, som innehålla
svafvelsyrade salter. Ett halmstrå eller en
maskstungen kork kan efter långvarig lagring
sönderdela de svafvelsyrade salterna och derigenom
föranleda lukt af svafvelväte. En annan sjukdom är,
då vinet blir »långt», d. v. s. tjockflytande som
olja. Man kan genom tillsättande af garfsyra till
dylikt vin bota sjukdomen. Genom sönderdelning af
vinsyran i röda viner utfälles stundom färgämnet
af brist på lösningsmedel, hvilket dock kan hjelpas
genom tillsats af denna syra. Slutligen kan genom en
förruttnelseprocess i fatens träväggar vinet erhålla
en obehaglig smak; på samma sätt kunna äfven dåliga
korkar gifva det bismak. Han kan dock borttagas genom
skakning med fin nöt- eller bomolja. Orsakerna till
vinets sjukdomar äro i många fall utvecklingen af
vissa mikroskopiskt små, svampartade organismer,
hvilkas sporer finnas i hvarje drufsaft.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>