Uppfinningarnas bok / Femte bandet. Det dagliga lifvets kemi / 177 (1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vinets lagring

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fatet. Oaktadt det skenbara lugnet försiggå likväl i
vinet talrika förändringar och omsättningar af dess
beståndsdelar, hvarigenom det länge fortfar att bli
allt bättre, men slutligen försämras. Vinfabrikanten
måste väl förstå bedöma, när den rätta tiden är inne,
och då afyttra sin vara.

Öfvervakandet af vinet samt dess vård fordra mycken
omsorg; man måste dels skydda det från skador, dels
förekomma dess sjukliga förändringar. Först och främst
måste man hvar fjortonde dag fylla faten för att
ersätta förluster, uppkomna till följd af afdunstning
genom fatens porösa väggar. Ju större faten äro,
desto mindre äro förlusterna genom afdunstning,
emedan vid tilltagande storlek kärlens kubikinnehåll
växer i vida större förhållande än deras yta.


Fig. 101. I vinkällaren.

Det var väl mindre med afseende härpå än af begär
att åstadkomma något ovanligt, som man i forna
tider lät bygga verkliga jättefat. Det mest berömda
är det säkerligen för litet hvar af våra läsare
bekanta Heidelbergfatet, som rymmer 23 600 buteljer
vin och 1711 ombygdes. Ett annat dylikt jättefat af
27 fots längd finnes i Tübingen, och ett tredje, den
s. k. Rosen med de tolf apostlarna, i rådhuskällaren
i Bremen.

Försummar man att hålla faten ständigt fylda, bildar
sig på vinets yta genom dess beröring med den i faten
inträngande luften ättiksvamp, s. k. »kahn», små hvita
fläckar, som göra vinet benäget för ättikjäsning. När
fatet fylles, samlas de i sprundöppningen och kunna då
bortskaffas. För att förekomma kahnbildningen använder
man med fördel Galls flaska (fig. 102 visar henne
i 1/5 af den naturliga storleken). Glaskärlet fästes
i det genomborrade samt på ena sidan med ett hål
försedda sprundet (hvarigenom all luft kan bortskaffas
ur kärlet) samt fylles till öfver hälften med vin,
hvarefter man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>