Uppfinningarnas bok / Femte bandet. Det dagliga lifvets kemi / 193 (1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förfarandet vid ölbrygden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blå färg, finnes ännu oförändrad stärkelse qvar
i vörten och mäskningen måste fortsättas. Om
det oaktadt stärkelsen ej förändras, är det ett
tecken, att man låtit mäsken upphettas för högt,
och man kan då endast genom tillsats af en ny
mängd krossadt malt och förnyad mäskning aflägsna
denna stärkelsehalt.

Vörten silas nu från den olösta drafven. Vanligen
finnes i mäskkaret anbragt en af små hål
genombruten silbotten af koppar eller jern, men man
har äfven särskilda silapparater. Man öppnar den
under silbottnen anbragta kranen och låter vörten
flyta ned uti ett i marken inmuradt kar af cement,
vörtkaret. Den först utflytande vörten är grumlig och
hälles derför tillbaka i mäskkaret, ända tills man
erhåller en fullkomligt klar vätska. För att uttaga
all vört, som finnes qvar i drafven, utrör man honom
med hett vatten och silar honom. Förmånligare är att
använda det i Skotland uppfunna vändkorset. Denna
enkla inrättning består af 3 till 4 metallrör,
slutna i ändarna, men på sidorna försedda med en
rad små hål, hvilka alla stå på samma sida. Dessa
rör utgå alla från en skål, hvars botten alldeles i
medelpunkten har en panna, medelst hvilken apparaten
kan upphängas på en i karets midt befintlig axel
samt sättas i kringsvängande rörelse (fig. 110),
alldeles som det segnerska vattenhjulet. Apparaten
uppfyller bäst sitt ändamål, om han sättes i gång
strax vid början af vörtens silning, så att vattnet
får nedfalla, ej på den obetäckta drafvens, utan på
sjelfva vörtens yta. Det lättare vattnet lägger sig
då ofvanpå den tyngre vörten, såsom olja på vatten,
uttränger vörten ur drafven samt drifver honom framför
sig, liksom vattnet uttränger sirapen vid sockrets
deckning.


Fig. 110. Vändkorset.

De olika vätskorna samlas nu i passande
förhållanden. Skall man bereda öl af alltid samma
beskaffenhet, måste man noga iakttaga, att vörten
städse har samma halt af upplösta ämnen. Af ölets
hufvudsakliga beståndsdelar, maltextrakt och alkohol,
uppstår den senare af vörtens socker, och det i sådant
förhållande, att två procent socker i vörten gifva en
procent alkohol i det färdiga ölet. Det är således en
vigtig uppgift för ölbryggaren att rätt kunna bestämma
vörtens halt af socker. Detta sker med tillhjelp af
sackarometern, ett slags areometer. Erfarenheten
har visat, att vörten måste först kokas någon tid,
innan han försättes i jäsning.

Genom ångans användande har man kunnat åstadkomma större
renlighet i brygghusen, hvilka fordom i detta afseende
lemnade mycket öfrigt att önska. Fig. 111 utvisar ett
dylikt brygghus. I den öfre delen ser man de fyra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>