Uppfinningarnas bok / Femte bandet. Det dagliga lifvets kemi / 205 (1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kryddornas fysiologiska betydelse - Peppar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vinruta, dragon, lager, trädgårdskrasse, vidare
lökväxternas talrika slägt, t. ex. hvitlöken. Så
obehaglig för många denna sist nämda växt än är,
har han dock sedan urminnes tid varit i bruk bland
de österländska folken. Hebreerna kalla honom sjum,
araberna tum, och redan i de på sanskrit skrifna
indiska böckerna finner man honom nämd som krydda
under namn af marusjudsa. Till viss grad höra äfven de
berömda sydfrukterna till kryddorna. Orangeblomolja,
bergamoolja, citronsaft, citronskal, råa eller
kokade med socker, citronat, gröna pomeranser
m. fl. användas nu för tiden allmänt i kokkonsten
och finare bakning. Andra kryddor, som spela en rol
i orienten, t. ex. bockhornsklöfver, svartkummin
och slutligen mysk, zibet och ambra, slogo hos oss
ej synnerligt an; till och med saffran användes nu
mera ej på långt när så mycket som förr.

I stället för dessa uråldriga kryddväxter och dem
från medelhafstrakterna, hvilka sedan århundraden
varit allenaherskande, uppträdde nu tropikernas
kryddor. Mellan vändkretsarna blandas och dis
tilleras i naturens laboratorium otaliga ämnen,
som våra tempererade breddgraders matta sol aldrig
hinner få färdiga och hvilka af nordbon, då han lärt
känna dem, mottogos med förtjusning. Det är dessa
man efter deras införande under 16:e århundradet
benämner kryddor och med hvilka vi i det följande
skola litet närmare syselsätta oss.


Fig. 116. Fruktgren af peppar växten.

Peppar var en af de första kryddor, som från södra
Asien anlände till Europa. Redan Alexander den
store förde honom med sig; från Indien. Den vanliga svarta pepparn
består af de omogna, medan de ännu äro gröna insamlade
frukterna af pepparväxten (pipen nigrum), torkade i
solen eller vid eld. Pepparrankans ursprungliga hem
är Malabarkusten, hvarifrån hon spreds öfver södra
Asiens fastland och åtskilliga af de ostindiska öarna,
i synnerhet Sumatra. Sedermera har hon äfven blifvit
öfverflyttad till Afrika och Sydamerika.

Pepparväxten är en 20 till 25 fot hög slingerväxt. På
plantagerna hålles han betydligt lägre, från 3 till 5
fot; nödigt skydd mot en brännande sol erhålles genom
plantering af en tillräcklig mängd lummiga träd,
hvilka på samma gång tjena som stöd för rankorna,
för hvilket ändamål äfven stänger

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>