Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vaniljen - Lösliga kryddor - Förfalskningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
märkena af crocus sativus, hvilken är inhemsk i
Grekland och Mindre Asien och med framgång odlas
i södra Europa. Han insamlas under september och
oktober dagligen två gånger och torkas, utbredd på
papper, i solen eller vid lindrig värme. Både som
läkemedel och matkrydda utgör saffran en vigtig
handelsartikel. Till dessa sluter sig ännu ett
antal kryddväxter, hvilka dock blott ega värde
för vissa folkslag. Som sådana nämna vi moluchian
(corchorus olitoria), saltkapris (capparis sodata)
och adansoniabladen (adansonia digitala) från det
inre Afrika; men alla dessa smaka blott dem,
som från barndomen blifvit vana dervid. Andra, såsom
den japanska pepparn (fagara piperita) o. s. v.,
äro, sedan de blifvit ersatta med bättre, umbärliga
och komma ej vidare i handeln.
Lösliga kryddor kommo för första gången i handeln
från Frankrike, der de framstäldes af Bonière i
Rouen. De innehålla de verksamma beståndsdelar,
medelst hvilka den i det föregående beskrifna klass
af växtämnen retar våra smaknerver och stimulerar
vår matsmältning, i en form, som gör deras användande
behagligare än den ursprungliga växtdelens, hvilken
medför en onödig ballast af växttrådar, vedsubstans
och dylikt. De lösliga kryddorna deremot, allt efter
som de bestå af socker, koksalt, gummi, mjölksocker
eller blandningar af sådana ämnen, som äro mättade
med det ur växterna utdragna kryddämnet, hafva ej
denna olägenhet. De medgifva i följd af sin form
ett ändamålsenligare förvaringssätt och bibehålla
derigenom längre sin styrka. Lösningsmedlet för de
aromatiska ämnena är rektifierad kolsvafla. Kryddan
lägges fint pulveriserad i flätade korgar, hvilka
så fylla det inre af en jerncylinder, att den
undre korgen, hvilande på en framspringande ring,
tjenar den på honom stälda som stöd. Locket
på den öfre korgen fästes äfven med en ring vid
cylinderväggen. Kolsvaflan pressas nedifrån genom ett
rör in i cylindern och genom silkorgarnas innehåll
samt flyter genom ett afloppsrör strax ofvanom
den öfre korgen in i en distillerpanna af jern,
som är emaljerad inuti. I denna panna befinner sig
i pulverform det ämne, som skall upptaga aromen,
såsom socker, koksalt eller dylikt. Genom inledda
vattenångor frambringas nu den värme, hvarigenom
kolsvaflan förflygtigas. Denna öfvergår alldeles
ren i kylaren och kan genast användas till
ny utlakning. Vattenlösningar, såsom lök- eller
rättiksaft, skakas tillsammans med kolsvafla, hvilken,
sedan hon blifvit afskild, på förut beskrifvet sätt
distilleras öfver koksalt.
Förfalskningar. Ingen handelsvara har framkallat
så många bedrägliga blandningar, surrogat och
förfalskningar af alla slag, som just kryddorna,
och för att rätt bedöma deras godhet fordras en
mycket stor sakkännedom. Dessa förfalskningar göras
särdeles lätt, om kryddorna ej föras i handeln i sin
naturliga form, utan förarbetade och såsom pulver,
blandningar o. s. v. Kryddblandningar, hvilka
vi for öfrigt ingalunda alltid vilja hänföra till
förfalskningar, ha på senare tider kommit i handeln,
i synnerhet från England. Vi nämna bland dessa blott
två af de vanligaste, det ofvan nämda kurrypulvret
(currypowder), som består af gurkmeja, svartpeppar,
koriander,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
