Uppfinningarnas bok / Femte bandet. Det dagliga lifvets kemi / 217 (1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Droger och medikament - Historik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uteslutande ego såsom beprisad läkekonst påträffa
ett mixtum af teknisk färdighet, bristfälliga fysiska
och kemiska kunskaper, trollformler och konsten att
af vissa örter, rötter, frukter o. s. v. hopröra
mångahanda helande eller åtminstone till namnet
helande drycker, salvor och smörjor. Ja, det tyckes
till och med, som om mycket deraf skulle ha öfvergått
till våra moderna apotek, så talrika äro burkarna och
ännu talrikare de namn, ur och med hvilka kureras. I
de äldsta tider voro, som vi sett, läkekonst och läran
om läkemedel ett oskiljaktigt helt; vi vilja derför
här kasta en kort blick på medicinens och farmacins
allt jemt hand i hand gående utveckling och dermed
upprulla ett stycke kulturhistoria för våra ögon.

Historik. Läkarna voro i början prester och
trollkarlar i en person; Moses t. ex. var äfven sitt
folks läkare; de insamlade och beredde sina läkemedel
med egna händer. Först långt senare öfvergick
insamlingen af råämnena, hvilka hemtades så godt som
uteslutande ur växtriket, till särskilda rotgräfvare,
de s. k. rizotomerna. Efter hand öfvertogo dessa
äfven beredningen och försäljningen af de af läkarna
föreskrifna medikamenten och erhöllo då namnet
farmakopoler; den nu varande benämningen farmaceut
betyder likaledes tillredare af läkemedel.


Fig. 122. Ett apotek i 16:e århundradet.

Vi kunna väl trygt antaga, att största delen af de
sjukdomar, hvilka nu för tiden hemsöka våra kroppar,
också redan i forntiden plågade våra förfäder;
det är äfven naturligt, att läkarna då för tiden,
med sin bristande kännedom om så väl organens anatomi
som deras förrättningar, vid sina försök att bekämpa
en sjukdom ej kunde annat än trefva i mörkret. Man
antog slutligen, att mot hvarje sjukdom borde finnas
ett specifikt botemedel, i synnerhet från växtriket,
och följden häraf blef, att ju flera sjukdomsformer
man lärde känna, desto rikare blef äfven förrådet
af läkemedel. Men för att vara rätt säker på, att
ett medikament innehöll just det for den sjuke
passande medlet, sammansatte man mixturer,
hvilka innehöllo ett så stort antal läkemedel som
möjligt. Häraf uppkom efter hand bemödandet att
uppfinna en universalmedicin, hvilken skulle vara
ofelbart verksam mot hvarje ondt. Mitridates

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>