Uppfinningarnas bok / Femte bandet. Det dagliga lifvets kemi / 218 (1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

VI Eupator af Pontus, hvilken under större delen af
sitt lif syselsatt sig med dylika försök, trodde sig
slutligen ha lyckats sammansätta en sådan.

Omkring åren 300 eller 350 e. K. började grekerna
behandla farmacin som en särskild studiegren
vid sidan af medicinen. Efter Greklands eröfring
öfvergingo jemte andra vetenskaper äfven dessa båda
till romarna, och de romerska läkarna, synnerligast
under kejsartiden, satte sin största ära uti att
uttänka en otalig mängd af högst sammansatta
läkemedel. Så t. ex. förvandlades det gamla
undermedlet, mitridatet, genom mångahanda tillsatser
och förbättringar till det berömda teriaket, hvilket
utom djurämnen, t. ex. köttet af huggormar, innehöll
öfver sextio vegetabiliska beståndsdelar, af hvilka
en, det s. k. magma hedychroon, åter igen var
sammansatt af aderton olika växtämnen. Uppfinnaren,
Andromachus, lade det på vers affattade receptet
för kejsarens fötter, och detta läkemedel
bereddes sedermera alltid under stora offentliga
festligheter. Detta bruk bibehölls under århundraden,
så att ännu år 1787 pukor och trumpeter smattrade
vid det högtidliga beredandet af teriaket. Men ej nog
dermed; ännu i våra dagar finner man denna orimliga
blandning, åtminstone till sina huvudbeståndsdelar,
i förråd på apoteken, ja, i Neapel fångades ännu
under bourbonerna de dertill erforderliga huggormarna
under regeringens kontroll – en denna regim särdeles
värdig omtanke för undersåtarnas välbefinnande. Äfven
andra af romerska läkare uppfunna läkemedel, t. ex.
Menekrates’ diakylonplåster, ha bibehållit sig i
bruk ända in i våra dagar. Men i högre grad än dylika
sträfvanden på läkekonstens område kommo forskningarna
inom kemin vår farmaci till hjelp, och vi hafva i
inledningen till fjerde bandet af denna bok redan
haft tillfälle att något närmare taga denna period
af naturforskningen i betraktande.


Fig. 123. Gren af cinchona condaminea.

Det första verkliga apotek anlades år 800 e. K. i
Bagdad, och omkring 100 år senare utkom på arabiska
språket den första farmakopen, en anvisning till
läkemedlens framställande. Sedan araberna stadgat
sitt välde i Spanien, på en tid, då i det öfriga
af råa folkslag öfversvämmade Europa nästan all
kultur var hemfallen åt förstörelsen, bragte de
vid sina högskolor i Cordova m. fl. ställen utom
andra vetenskaper äfven medicinen och alkemin till
en betydande blomstring. Till Italien trängde den
vetenskapligt idkade läkekonsten under korstågen
och utbredde sig derifrån sedan öfver hela Europa,
I Monte Cassino och Salerno uppstodo berömda skolor
i medicin och farmaci, och i 12:e århundradet utgaf
konung Roger af Neapel den första

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>