Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gifterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då arsenikförgiftningar äro de, som oftast förekomma, är det
otvifvelaktiga uppvisandet af detta gift, d. v. s. arsenikens afskiljande
och framställande
i rent tillstånd ur de vid förgiftningen begagnade ämnena, så vidt sådana ännu finnas för handen, och framför allt ur sjelfva den kropp, som derigenom blifvit förgiftad, en sak af högsta vigt, och på utrönandet af de säkraste metoderna har från kemisternas sida stort skarpsinne användts. Ty äro än i och för sig arsenikens och hennes föreningars egenskaper sådana, att en öfvad iakttagare derom svårligen kan misstaga sig, är det dock, der det gäller den svåraste bland alla beskyllningar, en samvetspligt att så länge som möjligt antaga motsatsen och att först af de från alla håll sig hopande bevisen draga den sista slutsatsen.
Undersökningar vid arsenikförgiftningar äro mindre svåra än ansvarsfulla, och ehuru till och med en nybörjare i kemiska arbeten endast sällan kan misstaga sig om arsenikens till- eller frånvaro i de till analysering honom föreliggande kropparna, öfverlemnas dock ett dylikt afgörande med rätta endast åt de erfarnaste kemister. I följd af arsenikens stora spridning låter möjligheten af en falsk tydning lätt tänka sig. Arsenik kan uppvisas, utan att hon härstammar från den förment förgiftades kropp. De vid undersökningen använda kemiska reagentierna kunna ha varit orena och arsenikhaltiga, eller kunna i kärlen, om de redan förut begagnats, spår deraf ha bibehållit sig i reporna i glasyren. Första vilkoret vid giftundersökningar är derför, att man endast betjenar sig af sådana reagentier, hvilkas renhet förut sorgfälligt pröfvats, och att man verkställer alla kokningar, afdunstningar m. m. i nya, ännu obegagnade kärl. Är än arseniken i och för sig lätt att påvisa, är dock blott den metod fullkomligt öfvertygande, genom hvilken hon framställes som reducerad metallisk arsenik, och denna hennes framställning i rent tillstånd är derför också alltid det slutliga målet för alla operationer vid undersökning af förgiftningsfall, i hvilka man förutsätter användning af arsenik. Blott i sin enkla, elementära form är hon utrustad med sådana egenskaper, som endast tillkomma henne allena och göra en förvexling omöjlig. Ämnet är af så stort intresse, att vi tillåta oss att något utförligare, än eljest i detta verk får vara fallet, ingå deruti och meddela en kort öfversigt äfven af de metoder och apparater, som tjena till utrönande af arsenikförgiftningar.
Vid förgiftningar är det blott i de sällsyntaste fall möjligt att i magen eller inelfvorna eller uttömningarna upptäcka arseniksyrligheten i olöst form som små hvita korn och undersöka henne samt uppvisa hennes närvaro. Vida oftare förekommer det, att all arsenik öfvergått i lösning och att de ringa spåren deraf måste sammanletas i ganska stora massor organisk substans. Den berömde tyske kemisten Wöhler har gifvit föreskrifter derför, som utmärka sig genom den yttersta noggranhet och hvilkas grunddrag vi vilja meddela.
Metoden utgår från en desorganisering af hela den massa, som skall undersökas; förut måste man dock sorgfälligt genomsöka henne och underkasta de små hvita korn, som möjligen förefinnas, arsenikprofven. En föreskrift, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
